Trejdmark®

Yes, nu har det gått ytterligare ett par veckor i det här landet och det är dags för en uppdatering!
Sist var jag ju på väg upp till Auckland för att gå på endagsfestivalen Big Day Out, så vi börjar väl där.

Kort och gott: Galen och galet bra dag. Blev en hel drös bilder, så nedan följer dagens personliga höjdpunkter.



Överblick över de två huvudscenerna tidigt innan rusning.



Feta beats och gitarronani med Ratatat



Falsett-stund med Wolfmother



Hippietimmen med Edward Sharpe & The Magnetic Zeros. Topp 3 favoritkonsert någonsin.



Pang pang och moshpits med Rammstein



Laserbeklädda polyrytmer med Tool



Dygnsurt. Polyrytmiskt. Spirituellt. Underbart. Tool.


Speciellt Edward Sharpe och Tool i spöregnet var något utöver det vanliga, två konserter jag sent kommer glömma.
Andra bra gig under dagen var Vitalic, Iggy and The Stooges, Bloody Beetroots, John Butler Trio, Die Antwoord och Lupe Fiasco

Och här är en liten teaser tillägnad Simon.
Beklagar den totala slakten av ljudbilden orsakad av kass kameramikrofon.


Med den feta festen i ryggen var det sedan dags att möta upp med farsan och gunilla (fars sambo) för att i sällskap av dem resa runt de resterande veckorna i nya zeeland.



Glatt återseende!



Passade på att spana in Sky Tower i Auckland.

Efter Auckland packade vi vår hyrda Nissan och drog norrut mot Bay of Island.
Ett par dagars siesta på stranden.


Russel, Bay of Islands.


Efter doppet drog vi söderöver igen mot Waitomo Caves för att spana på lysande maskar.
Bäcksvart grotta innebär dock givetvis att det är näst intill omöjligt att få några bilder.
Fick en bra bild på maskarnas "spindelnät" iallafall.


Lysmaskar, Waitomo Caves


Synen av grottväggarna täckta med LED-liknande maskar med månljuset ovanfrån grottmynningen var helt otrolig.
Sådana stunder önskar man att man hade en bättre kamera.

Efter den snabba visisten till grottorna var nästa anhalt Rotorua, Nya Zeelands vulkaniska turistmecka.
Tog en tur till landets mest vulkaniskt aktiva park, Hells Gate.
Bubblande lera, hett svavel-osande vatten. Imponerande naturkrafter.
Men ptja, kokande vatten är kanske i längden inte sådär jättespännande att titta på.


Svavelblandade vattenångor i Rotorua.


Just det! På vägen till Rotorua övertalade jag sällskapet att åka förbi platsen där "The Shire" eller Hobbiton från Sagan om Ringen spelades in. Nörden inom mig slog en bakåtvolt när skylten uppenbarade sig ...




... men totaldog när det sög för mycket i snåltarmen. 70 dollar för att kolla på en nedlagd inspelningsplats? Njä.

Efter missnöjet åkte vi vidare till Gisborne för att spendera några dagar till med sol och bad.
Själv hann jag med en kulturhistorisk löprunda kring udden James Cook en gång gjorde upptäckten av detta fantastiska land.

Bilder härifrån känns ganska överflödiga. Man får hoppas att ni fortfarande kommer ihåg hur en strand ser ut.
Däremot hittade vi ytterligare ett slag av nya zeelands märkliga fågelliv - svarta svanar.


Black Swan. Fast på riktigt, och bokstavligen.


Ja, vi kändes oss egentligen ganska klara med nordön, men hann ändå med en rundtur i Wellington innan vi begav oss till sydön.
Tog deras gamla spårvagngrejsimojs till botaniska trädgården.


Wellington Cable Car


Färjan till sydön har jag ju redan laddat upp bilder på, så den får ni faktiskt inte se!
Tillbaka på de vägar jag några veckor tidigare påbörjade mitt tillfälliga liv som hitchhiker.
Rätt kul att åka förbi bekanta platser och få sig påmind om allt som hänt.

Målet satte vi mot Pohara, en liten håla längs Golden Bay utanför Abel Tasman National Park.
Efter en del velande med viljor och planer bokade vi en ridtur i området längs nordkusten (Cape Farwell).
Mer nervös för att sitta på en hästrygg än att kasta mig ut för ett stup med huvudet före!

Inte blev det lättare heller när våran guide försökte övertyga mig till att jag inte behövde någon hjälm, då ingen storlek passade (tack pappa för de storskallade generna).








Som tur är var Rocky en snel hest. Lyckades slappna av ganska snabbt och det blev helt klart en dag över förväntan.
Nästan så att jag kan sträcka mig till att säga att det var ett riktigt njutbart sätt att upptäcka landskapet på.
Hästnörd nästa?

Imorgon ska jag agera guide för två svenska turister för ett par timmars vandring i Abel Tasman.
Förhoppningsvis lyckas jag undvika århundradets storm den här gången.

Efter det ska jag se om jag inte lyckas klämma in ett Skydive i dagarna också.

Tills dess,

Simma lugnt och tappa inte tvålen

Fredrik