Sex, droger och Angkor Wat
2011-03-26 - 14:19:46
Vang Vieng, dekadensens högkvarter i Asien.
Staden där allt går ut på onyktert nöje, där restaurangerna har "magiska menyer" och droger säljs lika öppet som lördagsgodis.
Men vad annat kan man förvänta sig när man besöker landets i särklass mest omtalade attraktion - Tubing.
För den som inte vet vad tubing är innebär det kort och gott att slänga en uppblåst innerslang (däck) i en flod, sätta sig på den, glida iväg och sedan vänta på att anläda till en av de åtskilliga barer som ligger utmed floden.
Varje bar har sin egen attraktion - är det inte skamlösa erbjudanden för att få dig rund om fötterna (som gratis droger om du beställer en s.k. "hinkdrink") är det de stora gungorna och linbanorna där du kan imponera med din akrobatiska begåvning när du kastar dig i floden.
Nu såhär i efterhand kan jag väl också tillägga att 15 personer per år dör i Vang Vieng i Tubingen - för det mesta folk som överskattar sin akrobatiska förmåga eller helt enkelt är för onyktra för att lägga märke till de stenar som finns under vissa gungor.
När jag kom till Vang Vieng var det dock spöregn och 15 grader varmt (jag vet, svinkallt!), så första dagen blev det ingen tubing.
Inte andra dagen heller. Efter att det regnat hela andra dagen kom jag till ett vägskäl. Ska jag utstå eventuell förkylning och trotsa vädergudarna eller ska jag hoppa över denna djävulsgåva till aktivitet?
Givetvis regnade det även dagen efter och givetvis trotsade jag vädergudarna.
Sjukt kul! Hela konceptet är ju briljant och löjligt enkelt; några gummislangar och lite rep gör floden till ett vattenland. Lägg till alkohol.
Som sagt, totalt livsfarligt, men förmodligen det roligaste jag har gjort under hela resan.
Behöver jag säga att jag lämnade kameran på hotellet?
Enda bilden från festligheterna. Här väl tillbaks i Vang vieng, komplett med kroppsmålningar från tubingen.
Efter en sådär 7 barer och X antal timmar i spörenget tog kölden över och vi begav oss tillbaka till Vang Vieng.
Inga skadade och inga sjuka, otroligt nog. Möjligtvis att vissa i gänget tog sig en drink eller två för många, men ingen fara med det. Riktigt bra dag!
Vaknade upp dagen efter, till min förvåning frisk som en nötkärna och beslutade att nu fick det bannemig vara nog med detta försupna backpackerliv.
Något jag velat se ända sedan jag gjorde inkaleden och Machu Picchu ifjol är Angkor, vilket är en enorm ruinstad med berömda Angkor Wat, världens största religiösa byggnad.
Mot Kambodja och Siemreap alltså.
Så då var det bara sätta sig i bussen! Först till Vientiane (Laos huvudstad) för att byta till den här:
Släng dig i väggen Västtrafik, det här är vad jag kallar nattbuss!
Bekvämare blev det inte heller. Från Kambodjanska gränsen till Siemreap (8 - 10 timmar kanske?) fick jag sitta på golvet med ett tiotal andra asiater.
Kom till ett riktigt schysst hotell dock. 50 spänn för en dubbelsäng, aircondition i rummet, gratis internet och swimmingpool.
Första intrycket av kambodja är att det verkligen syns att det är ett land som kommer från år av inbördeskrig. Väldigt fattigt, folk med min-skador överallt och väldigt skitigt. Inte ett land för dig som gillar lyxhotell i phuket med andra ord. Folk är dock väldigt trevliga och måna om sina turister.
Hade gärna spenderat en längre tid här!
Nu drar ju dessutom Siemreap till sig en enorm skara turister då ett av världens sju underverk ligger i direkt anslutning till staden. Förmodligen är det pengar från detta som har gjort staden lite renare, lite rikare och lite turistvänligare jämfört med övriga kambodja.
Nåja, nu till Angkor. Tydligen är det gratis inträde mellan 17 - 18 för solnedgången förutsatt att du köper en biljett till Angkor dagen efter. Så det gjorde jag, tog en tuk-tuk till en tempelruin på kullen Bakheng Hill.
Nog för att det må vara fel tid att prata illa om japaner, men herrejäklar!
Det hade varit en helt otrolig upplevelse om det inte vore för dessa skaror efter skaror med japaner som springer runt med sina kameror och skriker och inte tar den minsta hänsyn till andra.
Panorama över solnedgången vid Bakheng Hill. Klicka för förstoring.
Andra dagen hyrde jag en tuk-tuk-chaufför en hel dag för 150 SEK för att hinna med så mycket som möjligt. Upp 04.30 för att hinna med att se soluppgången över Angkor Wat.
Helt otroligt vackert! Kanske var det tidpunkten som tystade folket, men stämningen var näst intill magisk när den brandgula solen långsamt höjde sig bakom tempeltornen.
Angkor Wat, vackert som en målning
Angkors murar
Man behöver inte spendera lång tid innanför Angkors gränser för att förstå varför det är ett av världens sju underverk.
Samma visa här med stämningsdödande japaner dock, fast här går det till viss del att undvika då staden är enorm och de flesta grupper följer samma schema.
Här är några bilder från dagen!
Angkor Wats inre tempel
Bayon
Något slags monument med en kuslig stämning över sig
Tempel som tydligen bl.a. varit inspelningsplats för Tomb Raider
Står du ut med alla tiggande barn och påflugna försäljare utöver den stora folkmassan kan du spendera många dagar i Angkor utan att tröttna. Jag har dock inte ett hjärta av is, så jag var helt slut efter en hel dag.
Måste säga att valet jag hade här var ett litet uppvaknande, hur bortskämd man faktiskt är som backpacker i Asien.
När man kan välja mellan att stanna vid ett av vår tids sju underverk eller att åka till paradiset har man det rätt okej!
En smärre bävan över hur hektiska Mumbai kommer att bli gjorde valet ganska enkelt - mot Koh Mak och paradiset!
Först åkte jag till Koh Chang, vilket inte riktigt föll mig i smaken (ganska överexploaterat av turism).
Koh Mak var däremot helt underbart! Den här gången föll jag inte i fällan att ta första bästa boende utan letade ett ganska bra tag och hittade en riktigt mysig liten fiskarby en bit bortom huvudområdet av ön. Här finns endast en handfull bungalows drivet av två familjer.
Bilderna talar väl för sig själv:
Koh Mak, direkt hitom fiskebyn
Den lilla fiskebyn
Aaah... Värre kan man ju ha det!
Bara lata dagar på Koh Mak, mest legat i hängmattan och ätit en massa bra thaimat.
En av dagarna blev det iallafall en liten kajak-utflykt med granntysken Marc.
Paddlade runt i någon timme och hittade en pytteliten ö privatägd av en resort utan gäster.
Snacka om semesterparadis!
Halva ön i en bild
Skoj med vattentät kamera
Sist men inte minst måste jag ju bara ha med årets mest vältajmade bild.
Kapsejsade med kajaken på vägen hem och av en ren slump höll jag i kameran just då och rent reflexmässigt lyckades jag trycka på en knapp och lyckades föreviga olyckan.
En snorkel fattigare, men en ack så klockren bild rikare!
Finns väl inte så mycket mer att tillägga om Koh Mak än att det var 4 dagars välbehövlig siesta inför vad som komma skall - Mumbai.
Ja, detta är alltså sista inlägget från sydostasien.
Nu är jag i Bangkok för att imorgon flyga mot sista kapitlet av denna otroliga resa - Indien och Nepal.
Ser fram emot det, särskilt Nepal har jag höga förväntningar av.
Hoppas ni börjar tina upp där hemma, för om mindre än två månader kommer jag hem och tar med mig sommaren!
Kop kum kap, sawadee kap
Fredrik
Staden där allt går ut på onyktert nöje, där restaurangerna har "magiska menyer" och droger säljs lika öppet som lördagsgodis.
Men vad annat kan man förvänta sig när man besöker landets i särklass mest omtalade attraktion - Tubing.
För den som inte vet vad tubing är innebär det kort och gott att slänga en uppblåst innerslang (däck) i en flod, sätta sig på den, glida iväg och sedan vänta på att anläda till en av de åtskilliga barer som ligger utmed floden.
Varje bar har sin egen attraktion - är det inte skamlösa erbjudanden för att få dig rund om fötterna (som gratis droger om du beställer en s.k. "hinkdrink") är det de stora gungorna och linbanorna där du kan imponera med din akrobatiska begåvning när du kastar dig i floden.
Nu såhär i efterhand kan jag väl också tillägga att 15 personer per år dör i Vang Vieng i Tubingen - för det mesta folk som överskattar sin akrobatiska förmåga eller helt enkelt är för onyktra för att lägga märke till de stenar som finns under vissa gungor.
När jag kom till Vang Vieng var det dock spöregn och 15 grader varmt (jag vet, svinkallt!), så första dagen blev det ingen tubing.
Inte andra dagen heller. Efter att det regnat hela andra dagen kom jag till ett vägskäl. Ska jag utstå eventuell förkylning och trotsa vädergudarna eller ska jag hoppa över denna djävulsgåva till aktivitet?
Givetvis regnade det även dagen efter och givetvis trotsade jag vädergudarna.
Sjukt kul! Hela konceptet är ju briljant och löjligt enkelt; några gummislangar och lite rep gör floden till ett vattenland. Lägg till alkohol.
Som sagt, totalt livsfarligt, men förmodligen det roligaste jag har gjort under hela resan.
Behöver jag säga att jag lämnade kameran på hotellet?
Enda bilden från festligheterna. Här väl tillbaks i Vang vieng, komplett med kroppsmålningar från tubingen.
Efter en sådär 7 barer och X antal timmar i spörenget tog kölden över och vi begav oss tillbaka till Vang Vieng.
Inga skadade och inga sjuka, otroligt nog. Möjligtvis att vissa i gänget tog sig en drink eller två för många, men ingen fara med det. Riktigt bra dag!
Vaknade upp dagen efter, till min förvåning frisk som en nötkärna och beslutade att nu fick det bannemig vara nog med detta försupna backpackerliv.
Något jag velat se ända sedan jag gjorde inkaleden och Machu Picchu ifjol är Angkor, vilket är en enorm ruinstad med berömda Angkor Wat, världens största religiösa byggnad.
Mot Kambodja och Siemreap alltså.
Så då var det bara sätta sig i bussen! Först till Vientiane (Laos huvudstad) för att byta till den här:
Släng dig i väggen Västtrafik, det här är vad jag kallar nattbuss!
Bekvämare blev det inte heller. Från Kambodjanska gränsen till Siemreap (8 - 10 timmar kanske?) fick jag sitta på golvet med ett tiotal andra asiater.
Kom till ett riktigt schysst hotell dock. 50 spänn för en dubbelsäng, aircondition i rummet, gratis internet och swimmingpool.
Första intrycket av kambodja är att det verkligen syns att det är ett land som kommer från år av inbördeskrig. Väldigt fattigt, folk med min-skador överallt och väldigt skitigt. Inte ett land för dig som gillar lyxhotell i phuket med andra ord. Folk är dock väldigt trevliga och måna om sina turister.
Hade gärna spenderat en längre tid här!
Nu drar ju dessutom Siemreap till sig en enorm skara turister då ett av världens sju underverk ligger i direkt anslutning till staden. Förmodligen är det pengar från detta som har gjort staden lite renare, lite rikare och lite turistvänligare jämfört med övriga kambodja.
Nåja, nu till Angkor. Tydligen är det gratis inträde mellan 17 - 18 för solnedgången förutsatt att du köper en biljett till Angkor dagen efter. Så det gjorde jag, tog en tuk-tuk till en tempelruin på kullen Bakheng Hill.
Nog för att det må vara fel tid att prata illa om japaner, men herrejäklar!
Det hade varit en helt otrolig upplevelse om det inte vore för dessa skaror efter skaror med japaner som springer runt med sina kameror och skriker och inte tar den minsta hänsyn till andra.
Panorama över solnedgången vid Bakheng Hill. Klicka för förstoring.
Andra dagen hyrde jag en tuk-tuk-chaufför en hel dag för 150 SEK för att hinna med så mycket som möjligt. Upp 04.30 för att hinna med att se soluppgången över Angkor Wat.
Helt otroligt vackert! Kanske var det tidpunkten som tystade folket, men stämningen var näst intill magisk när den brandgula solen långsamt höjde sig bakom tempeltornen.
Angkor Wat, vackert som en målning
Angkors murar
Man behöver inte spendera lång tid innanför Angkors gränser för att förstå varför det är ett av världens sju underverk.
Samma visa här med stämningsdödande japaner dock, fast här går det till viss del att undvika då staden är enorm och de flesta grupper följer samma schema.
Här är några bilder från dagen!
Angkor Wats inre tempel
Bayon
Något slags monument med en kuslig stämning över sig
Tempel som tydligen bl.a. varit inspelningsplats för Tomb Raider
Står du ut med alla tiggande barn och påflugna försäljare utöver den stora folkmassan kan du spendera många dagar i Angkor utan att tröttna. Jag har dock inte ett hjärta av is, så jag var helt slut efter en hel dag.
Måste säga att valet jag hade här var ett litet uppvaknande, hur bortskämd man faktiskt är som backpacker i Asien.
När man kan välja mellan att stanna vid ett av vår tids sju underverk eller att åka till paradiset har man det rätt okej!
En smärre bävan över hur hektiska Mumbai kommer att bli gjorde valet ganska enkelt - mot Koh Mak och paradiset!
Först åkte jag till Koh Chang, vilket inte riktigt föll mig i smaken (ganska överexploaterat av turism).
Koh Mak var däremot helt underbart! Den här gången föll jag inte i fällan att ta första bästa boende utan letade ett ganska bra tag och hittade en riktigt mysig liten fiskarby en bit bortom huvudområdet av ön. Här finns endast en handfull bungalows drivet av två familjer.
Bilderna talar väl för sig själv:
Koh Mak, direkt hitom fiskebyn
Den lilla fiskebyn
Aaah... Värre kan man ju ha det!
Bara lata dagar på Koh Mak, mest legat i hängmattan och ätit en massa bra thaimat.
En av dagarna blev det iallafall en liten kajak-utflykt med granntysken Marc.
Paddlade runt i någon timme och hittade en pytteliten ö privatägd av en resort utan gäster.
Snacka om semesterparadis!
Halva ön i en bild
Skoj med vattentät kamera
Sist men inte minst måste jag ju bara ha med årets mest vältajmade bild.
Kapsejsade med kajaken på vägen hem och av en ren slump höll jag i kameran just då och rent reflexmässigt lyckades jag trycka på en knapp och lyckades föreviga olyckan.
En snorkel fattigare, men en ack så klockren bild rikare!
Finns väl inte så mycket mer att tillägga om Koh Mak än att det var 4 dagars välbehövlig siesta inför vad som komma skall - Mumbai.
Ja, detta är alltså sista inlägget från sydostasien.
Nu är jag i Bangkok för att imorgon flyga mot sista kapitlet av denna otroliga resa - Indien och Nepal.
Ser fram emot det, särskilt Nepal har jag höga förväntningar av.
Hoppas ni börjar tina upp där hemma, för om mindre än två månader kommer jag hem och tar med mig sommaren!
Kop kum kap, sawadee kap
Fredrik
Chiang Mai - Bland tigrar och buddhister
2011-03-14 - 18:58:58
Mycket sen sist nu! Efter att inte vara allt för imponerad av södra Thailands paradisöar översvämmade med fulla turister bestämde jag mig för att bege mig mot norra Thailand - Chiang Mai.
Först bussresa med plågsam thai-rock på högsta volym till ett Bangkok i sitt vanliga stök bland skamlösa prostituerade och påflugna kostymförsäljare. In med visumansökan för Indien (och Laos), ut på några öl med ett par trevliga australiensare och sedan vidare på ett sjukt trevligt 17 timmars natt-tåg.
Liten hytt för två med nedfällbara sängar, helöppningsbara fönster, vacker natur och skramlig tågvagn. Tokbra!
Väl framme och incheckad träffade jag en urtrevlig thailändsk snubbe som jobbar som Muay Thai-lärare i Melbourne. Tydligen var han hemma för att hälsa på familj och passade på att resa runt samtidigt.
Hur som helst, den här snubben ville visa mig staden så honom hängde jag med under en hel dag.
Först tog han mig till några slags fabriker, en för smycken (fancypancy) och en för mattor.
Intressant, då du får se hela tillverkningskedjan från stenklump till smycke. Blev behandlad som en kändis då man vandrade runt med sin privata guide bland de svindyra rubin-smyckena.
Singh, galen muay-thai-snubbe
Efter den överklassiga visiten drog vi vidare till ett tempel som tar hand om och föder upp tigrar (enligt dem för att skydda arten men förmodligen mest för turism).
En donation på en hundralapp och du får leka med 7 - 16 veckor gamla tigerungar, mata småttingarna med nappflaska om du har tur, samt kela med de äldre tigrarna upp till 2 år.
Jag och 16 veckor gamla Cheba (något liknande)
Bland bamsingarna
Häftig upplevelse! Tror inte mycket kan bli sötare än att mata en 7 veckor gammal tigerunge med nappflaska.
Och till de som har hört talas om de här tigertemplen; tigrarna är inte drogade. Detta är alla unga tigrar uppväxta i fångeskap med tränare hela sitt liv. Var också medveten om att du inte ens får träffa de tigrar som är över 2 år.
Sen vad man tycker om tigrar i fångeskap är ju en annan fråga.
Efter kelandet drog jag och Singh vidare till en bergs-stam, kända för sina långa, guldrings-beklädda halsar.
Galet. Någon påstod att damen här skulle kola vippen om hon skulle ta bort ringarna.
10 kilometer och 2 öl senare var klockan sent och dagen efter var det dags för en 3 dagar lång trekkingtur.
Upp igen klockan 8 för att möta upp med ett tiotal glada backpackers för 1,5 timme skumpig biltur till nationalparken Doi Inthanon.
Först upp en riktig turistfälla - elefantridning!
Färdkost till kaptenen!
Som sagt, kändes väldigt mycket som en typisk turistfälla men jag har aldrig suttit på en elefant förut så lite ballt var det ändå.
Efter elefanterna vart det ett par timmars vandrande till ett svalkande vattenhål där vi tog oss ett snabbt dopp och vandrade sedan vidare förbi vattenfall, genom skogssnår och över kullar till vårt slutliga mål för natten.
Övernattningsplats första natten
Underhållningen för kvällen; guiden och kocken sjungandes västerländska hits med texter på påhittad engelska.
Riktig kumbaya-kväll med allsång och historier.
Guiden vi skulle komma att ha andra dagen hade skrapat ihop en riktig festmåltid också må ni tro, myrägg-omelett!
En vanlig omelett alltså, fast fyllda med myrägg. Knepig konsistens, men annars helt okej faktiskt!
Nästa dag var det dags att splittra det glada gänget, då vissa hade valt två dagar och vissa tre.
Efter alla i två-dagars-gänget hade stuckit var vi bara 4 plus guide kvar. Trist, men det var riktigt trevligt ändå.
Andra dagen var riktigt bra, mest pga våran guide (vi bytte från första dagen) som det märktes att han var uppväxt i området. Målet andra dagen var faktiskt hans hemby där han växt upp. På vägen kunde han tvärt stanna och peka mot något som krävde lång tid för oss andra att se, även med hjälp av hans pekande. Imponerande man!
Dagen gick mest åt till vandring, men vi passerade en fantastisk vy som var oerhört storslagen i den blodröda soluppgången dagen efter.
Kvällen gick åt till ordlekar, gåtor och hemmagjort ris-vin i en tokmysig liten by.
Karen village, Doi Inthanon
Sista dagen vart det inte mycket vandrande. Ett par timmar ned till ett vattenfall där det blev sol och dusch, sedan vidare till avslutningsfesten, bambu-rafting!
Riktigt kul, flöt runt på en liten flotte och hela grejen var typ att få alla andra att trilla i floden. Detta givetvis med barer längs floden.
Förde verkligen tankarna till tubing som Laos är känt för.
Efter en riktigt trekkingtur var det dags för något helt annat - meditations-lektion!
Jag har under ett ganska bra tag nu försökt lära mig en meditations-teknik vid namn Anapanasati, vilket innebär koncentration på en hög nivå där du endast fokuserar på din andning och tänker ingenting.
Dock har jag aldrig haft någon lärare, så en meditations-lektion med en buddist-munk tyckte jag var på sin plats.
Hade tidigare träffat en amerikan som är insatt i sådant som hjälpte mig med kontakter och sådär, så för mig var det bara att masa sig till templet i fråga och sätta mig ned med en tolk och en munk.
Lektionen var så givande att jag bestämde mig för att spendera resterande dagar i Thailand med en så kallad meditations-reträtt.
Kort och gott: 4 dagar i total tystnad, ca 6 timmars meditation per dag.
Templet där jag spenderade mina 4 dagar i tyst meditation
Väl klar med min lilla reträtt drog jag till Laos.
Plockade upp passet på morgonen som hade levererats till hotellet efter visumansökningar och upptäcker till min förfäran att mitt thailand-visum gick ut för tre dagar sedan!
Ändå ringde jag agenturen som hjälpte mig med ansökningarna och kontrollerade långt i förväg att mitt visum skulle räcka.
Det gick bra dock, fick betala 100 SEK per dag i straffavgift men sen var det inget mer med det.
Färdmedlet över gränsen var en två dagar lång båtresa från Chiang Kong till Luang Prabang på Mekong-floden.
Tröttnar aldrig på de här flodbåt-resorna, så jäkla mysigt!
Nu är jag alltså i Luang Prabang och har spenderat en dag åt att bara kolla på stan med alla sina tempel (Luang Prabang är Laos gamla huvudstad och är ansett vara "den spirituella huvudstaden" pga sin stora mängd tempel) och på kvällen ta en krogrunda med folk jag träffade på båtresan hit.
Båten till Laos.
Tempel i Luang Prabang
Utsikt från kullen där de givetvis byggt ett tempel (berg är heliga)
Grotta där det påstås att den här snubben spenderade sitt liv.
Nu får det tamejsjutton vara nog för den här gången. Internet är så långsamt att det har tagit mig hela dagen att göra det här inlägget.
Imorgon ska jag iväg till Vang Vieng för landets mest (ö)kända turistmål - tubing!
Mycket har man hört om denna galenskap, har rätt höga förväntningar för detta. Upp till bevis!
Må väl
Fredrik
Först bussresa med plågsam thai-rock på högsta volym till ett Bangkok i sitt vanliga stök bland skamlösa prostituerade och påflugna kostymförsäljare. In med visumansökan för Indien (och Laos), ut på några öl med ett par trevliga australiensare och sedan vidare på ett sjukt trevligt 17 timmars natt-tåg.
Liten hytt för två med nedfällbara sängar, helöppningsbara fönster, vacker natur och skramlig tågvagn. Tokbra!
Väl framme och incheckad träffade jag en urtrevlig thailändsk snubbe som jobbar som Muay Thai-lärare i Melbourne. Tydligen var han hemma för att hälsa på familj och passade på att resa runt samtidigt.
Hur som helst, den här snubben ville visa mig staden så honom hängde jag med under en hel dag.
Först tog han mig till några slags fabriker, en för smycken (fancypancy) och en för mattor.
Intressant, då du får se hela tillverkningskedjan från stenklump till smycke. Blev behandlad som en kändis då man vandrade runt med sin privata guide bland de svindyra rubin-smyckena.
Singh, galen muay-thai-snubbe
Efter den överklassiga visiten drog vi vidare till ett tempel som tar hand om och föder upp tigrar (enligt dem för att skydda arten men förmodligen mest för turism).
En donation på en hundralapp och du får leka med 7 - 16 veckor gamla tigerungar, mata småttingarna med nappflaska om du har tur, samt kela med de äldre tigrarna upp till 2 år.
Jag och 16 veckor gamla Cheba (något liknande)
Bland bamsingarna
Häftig upplevelse! Tror inte mycket kan bli sötare än att mata en 7 veckor gammal tigerunge med nappflaska.
Och till de som har hört talas om de här tigertemplen; tigrarna är inte drogade. Detta är alla unga tigrar uppväxta i fångeskap med tränare hela sitt liv. Var också medveten om att du inte ens får träffa de tigrar som är över 2 år.
Sen vad man tycker om tigrar i fångeskap är ju en annan fråga.
Efter kelandet drog jag och Singh vidare till en bergs-stam, kända för sina långa, guldrings-beklädda halsar.
Galet. Någon påstod att damen här skulle kola vippen om hon skulle ta bort ringarna.
10 kilometer och 2 öl senare var klockan sent och dagen efter var det dags för en 3 dagar lång trekkingtur.
Upp igen klockan 8 för att möta upp med ett tiotal glada backpackers för 1,5 timme skumpig biltur till nationalparken Doi Inthanon.
Först upp en riktig turistfälla - elefantridning!
Färdkost till kaptenen!
Som sagt, kändes väldigt mycket som en typisk turistfälla men jag har aldrig suttit på en elefant förut så lite ballt var det ändå.
Efter elefanterna vart det ett par timmars vandrande till ett svalkande vattenhål där vi tog oss ett snabbt dopp och vandrade sedan vidare förbi vattenfall, genom skogssnår och över kullar till vårt slutliga mål för natten.
Övernattningsplats första natten
Underhållningen för kvällen; guiden och kocken sjungandes västerländska hits med texter på påhittad engelska.
Riktig kumbaya-kväll med allsång och historier.
Guiden vi skulle komma att ha andra dagen hade skrapat ihop en riktig festmåltid också må ni tro, myrägg-omelett!
En vanlig omelett alltså, fast fyllda med myrägg. Knepig konsistens, men annars helt okej faktiskt!
Nästa dag var det dags att splittra det glada gänget, då vissa hade valt två dagar och vissa tre.
Efter alla i två-dagars-gänget hade stuckit var vi bara 4 plus guide kvar. Trist, men det var riktigt trevligt ändå.
Andra dagen var riktigt bra, mest pga våran guide (vi bytte från första dagen) som det märktes att han var uppväxt i området. Målet andra dagen var faktiskt hans hemby där han växt upp. På vägen kunde han tvärt stanna och peka mot något som krävde lång tid för oss andra att se, även med hjälp av hans pekande. Imponerande man!
Dagen gick mest åt till vandring, men vi passerade en fantastisk vy som var oerhört storslagen i den blodröda soluppgången dagen efter.
Kvällen gick åt till ordlekar, gåtor och hemmagjort ris-vin i en tokmysig liten by.
Karen village, Doi Inthanon
Sista dagen vart det inte mycket vandrande. Ett par timmar ned till ett vattenfall där det blev sol och dusch, sedan vidare till avslutningsfesten, bambu-rafting!
Riktigt kul, flöt runt på en liten flotte och hela grejen var typ att få alla andra att trilla i floden. Detta givetvis med barer längs floden.
Förde verkligen tankarna till tubing som Laos är känt för.
Efter en riktigt trekkingtur var det dags för något helt annat - meditations-lektion!
Jag har under ett ganska bra tag nu försökt lära mig en meditations-teknik vid namn Anapanasati, vilket innebär koncentration på en hög nivå där du endast fokuserar på din andning och tänker ingenting.
Dock har jag aldrig haft någon lärare, så en meditations-lektion med en buddist-munk tyckte jag var på sin plats.
Hade tidigare träffat en amerikan som är insatt i sådant som hjälpte mig med kontakter och sådär, så för mig var det bara att masa sig till templet i fråga och sätta mig ned med en tolk och en munk.
Lektionen var så givande att jag bestämde mig för att spendera resterande dagar i Thailand med en så kallad meditations-reträtt.
Kort och gott: 4 dagar i total tystnad, ca 6 timmars meditation per dag.
Templet där jag spenderade mina 4 dagar i tyst meditation
Väl klar med min lilla reträtt drog jag till Laos.
Plockade upp passet på morgonen som hade levererats till hotellet efter visumansökningar och upptäcker till min förfäran att mitt thailand-visum gick ut för tre dagar sedan!
Ändå ringde jag agenturen som hjälpte mig med ansökningarna och kontrollerade långt i förväg att mitt visum skulle räcka.
Det gick bra dock, fick betala 100 SEK per dag i straffavgift men sen var det inget mer med det.
Färdmedlet över gränsen var en två dagar lång båtresa från Chiang Kong till Luang Prabang på Mekong-floden.
Tröttnar aldrig på de här flodbåt-resorna, så jäkla mysigt!
Nu är jag alltså i Luang Prabang och har spenderat en dag åt att bara kolla på stan med alla sina tempel (Luang Prabang är Laos gamla huvudstad och är ansett vara "den spirituella huvudstaden" pga sin stora mängd tempel) och på kvällen ta en krogrunda med folk jag träffade på båtresan hit.
Båten till Laos.
Tempel i Luang Prabang
Utsikt från kullen där de givetvis byggt ett tempel (berg är heliga)
Grotta där det påstås att den här snubben spenderade sitt liv.
Nu får det tamejsjutton vara nog för den här gången. Internet är så långsamt att det har tagit mig hela dagen att göra det här inlägget.
Imorgon ska jag iväg till Vang Vieng för landets mest (ö)kända turistmål - tubing!
Mycket har man hört om denna galenskap, har rätt höga förväntningar för detta. Upp till bevis!
Må väl
Fredrik
Skydive-videon från Nya Zeeland!
2011-03-03 - 14:10:02
Nu har jag fått upp videon på 4200-meters-hoppet!
Men...
När jag äntligen fått upp klippet, upptäckte jag snabbt att musikspåren som används givetvis är upphovsrättskyddade!
Av denna anledning får ni leva med att vara utan min fagra stämma och lyssna till en vacker stråksymfoni av Brahms.
Youtube blockerade alltså videon helt och jag enda alternativet för att kunna visa videon är att byta ut hela ljudspåret.
Nåja, mycket nöje!
Men...
När jag äntligen fått upp klippet, upptäckte jag snabbt att musikspåren som används givetvis är upphovsrättskyddade!
Av denna anledning får ni leva med att vara utan min fagra stämma och lyssna till en vacker stråksymfoni av Brahms.
Youtube blockerade alltså videon helt och jag enda alternativet för att kunna visa videon är att byta ut hela ljudspåret.
Nåja, mycket nöje!
