Trejdmark®

Vang Vieng, dekadensens högkvarter i Asien.
Staden där allt går ut på onyktert nöje, där restaurangerna har "magiska menyer" och droger säljs lika öppet som lördagsgodis.
Men vad annat kan man förvänta sig när man besöker landets i särklass mest omtalade attraktion - Tubing.

För den som inte vet vad tubing är innebär det kort och gott att slänga en uppblåst innerslang (däck) i en flod, sätta sig på den, glida iväg och sedan vänta på att anläda till en av de åtskilliga barer som ligger utmed floden.
Varje bar har sin egen attraktion - är det inte skamlösa erbjudanden för att få dig rund om fötterna (som gratis droger om du beställer en s.k. "hinkdrink") är det de stora gungorna och linbanorna där du kan imponera med din akrobatiska begåvning när du kastar dig i floden.
Nu såhär i efterhand kan jag väl också tillägga att 15 personer per år dör i Vang Vieng i Tubingen - för det mesta folk som överskattar sin akrobatiska förmåga eller helt enkelt är för onyktra för att lägga märke till de stenar som finns under vissa gungor.

När jag kom till Vang Vieng var det dock spöregn och 15 grader varmt (jag vet, svinkallt!), så första dagen blev det ingen tubing.
Inte andra dagen heller. Efter att det regnat hela andra dagen kom jag till ett vägskäl. Ska jag utstå eventuell förkylning och trotsa vädergudarna eller ska jag hoppa över denna djävulsgåva till aktivitet?

Givetvis regnade det även dagen efter och givetvis trotsade jag vädergudarna.
Sjukt kul! Hela konceptet är ju briljant och löjligt enkelt; några gummislangar och lite rep gör floden till ett vattenland. Lägg till alkohol.
Som sagt, totalt livsfarligt, men förmodligen det roligaste jag har gjort under hela resan.
Behöver jag säga att jag lämnade kameran på hotellet?


Enda bilden från festligheterna. Här väl tillbaks i Vang vieng, komplett med kroppsmålningar från tubingen.


Efter en sådär 7 barer och X antal timmar i spörenget tog kölden över och vi begav oss tillbaka till Vang Vieng.
Inga skadade och inga sjuka, otroligt nog. Möjligtvis att vissa i gänget tog sig en drink eller två för många, men ingen fara med det. Riktigt bra dag!

Vaknade upp dagen efter, till min förvåning frisk som en nötkärna och beslutade att nu fick det bannemig vara nog med detta försupna backpackerliv.
Något jag velat se ända sedan jag gjorde inkaleden och Machu Picchu ifjol är Angkor, vilket är en enorm ruinstad med berömda Angkor Wat, världens största religiösa byggnad.
Mot Kambodja och Siemreap alltså.
Så då var det bara sätta sig i bussen! Först till Vientiane (Laos huvudstad) för att byta till den här:


Släng dig i väggen Västtrafik, det här är vad jag kallar nattbuss!


Bekvämare blev det inte heller. Från Kambodjanska gränsen till Siemreap (8 - 10 timmar kanske?) fick jag sitta på golvet med ett tiotal andra asiater.
Kom till ett riktigt schysst hotell dock. 50 spänn för en dubbelsäng, aircondition i rummet, gratis internet och swimmingpool.

Första intrycket av kambodja är att det verkligen syns att det är ett land som kommer från år av inbördeskrig. Väldigt fattigt, folk med min-skador överallt och väldigt skitigt. Inte ett land för dig som gillar lyxhotell i phuket med andra ord. Folk är dock väldigt trevliga och måna om sina turister.
Hade gärna spenderat en längre tid här!
Nu drar ju dessutom Siemreap till sig en enorm skara turister då ett av världens sju underverk ligger i direkt anslutning till staden. Förmodligen är det pengar från detta som har gjort staden lite renare, lite rikare och lite turistvänligare jämfört med övriga kambodja.

Nåja, nu till Angkor. Tydligen är det gratis inträde mellan 17 - 18 för solnedgången förutsatt att du köper en biljett till Angkor dagen efter. Så det gjorde jag, tog en tuk-tuk till en tempelruin på kullen Bakheng Hill.

Nog för att det må vara fel tid att prata illa om japaner, men herrejäklar!
Det hade varit en helt otrolig upplevelse om det inte vore för dessa skaror efter skaror med japaner som springer runt med sina kameror och skriker och inte tar den minsta hänsyn till andra.


Panorama över solnedgången vid Bakheng Hill. Klicka för förstoring.


Andra dagen hyrde jag en tuk-tuk-chaufför en hel dag för 150 SEK för att hinna med så mycket som möjligt. Upp 04.30 för att hinna med att se soluppgången över Angkor Wat.
Helt otroligt vackert! Kanske var det tidpunkten som tystade folket, men stämningen var näst intill magisk när den brandgula solen långsamt höjde sig bakom tempeltornen.


Angkor Wat, vackert som en målning



Angkors murar

Man behöver inte spendera lång tid innanför Angkors gränser för att förstå varför det är ett av världens sju underverk.
Samma visa här med stämningsdödande japaner dock, fast här går det till viss del att undvika då staden är enorm och de flesta grupper följer samma schema.
Här är några bilder från dagen!





Angkor Wats inre tempel



Bayon



Något slags monument med en kuslig stämning över sig



Tempel som tydligen bl.a. varit inspelningsplats för Tomb Raider


Står du ut med alla tiggande barn och påflugna försäljare utöver den stora folkmassan kan du spendera många dagar i Angkor utan att tröttna. Jag har dock inte ett hjärta av is, så jag var helt slut efter en hel dag.
Måste säga att valet jag hade här var ett litet uppvaknande, hur bortskämd man faktiskt är som backpacker i Asien.
När man kan välja mellan att stanna vid ett av vår tids sju underverk eller att åka till paradiset har man det rätt okej!

En smärre bävan över hur hektiska Mumbai kommer att bli gjorde valet ganska enkelt - mot Koh Mak och paradiset!
Först åkte jag till Koh Chang, vilket inte riktigt föll mig i smaken (ganska överexploaterat av turism).
Koh Mak var däremot helt underbart! Den här gången föll jag inte i fällan att ta första bästa boende utan letade ett ganska bra tag och hittade en riktigt mysig liten fiskarby en bit bortom huvudområdet av ön. Här finns endast en handfull bungalows drivet av två familjer.
Bilderna talar väl för sig själv:


Koh Mak, direkt hitom fiskebyn



Den lilla fiskebyn



Aaah... Värre kan man ju ha det!


Bara lata dagar på Koh Mak, mest legat i hängmattan och ätit en massa bra thaimat.
En av dagarna blev det iallafall en liten kajak-utflykt med granntysken Marc.
Paddlade runt i någon timme och hittade en pytteliten ö privatägd av en resort utan gäster.
Snacka om semesterparadis!




Halva ön i en bild




Skoj med vattentät kamera


Sist men inte minst måste jag ju bara ha med årets mest vältajmade bild.
Kapsejsade med kajaken på vägen hem och av en ren slump höll jag i kameran just då och rent reflexmässigt lyckades jag trycka på en knapp och lyckades föreviga olyckan.
En snorkel fattigare, men en ack så klockren bild rikare!




Finns väl inte så mycket mer att tillägga om Koh Mak än att det var 4 dagars välbehövlig siesta inför vad som komma skall - Mumbai.

Ja, detta är alltså sista inlägget från sydostasien.
Nu är jag i Bangkok för att imorgon flyga mot sista kapitlet av denna otroliga resa - Indien och Nepal.
Ser fram emot det, särskilt Nepal har jag höga förväntningar av.

Hoppas ni börjar tina upp där hemma, för om mindre än två månader kommer jag hem och tar med mig sommaren!


Kop kum kap, sawadee kap

Fredrik