Similan Islands, Dykcertifikat!
2011-02-26 - 12:34:47
First of all, if my american diving-pals read this, thanks for the awesome dives together and I hope you enjoy the rest of your holiday!
Feel free to leave a note if you have trouble understanding my swedish or just to leave a greeting. :)
Så åter till er där hemma.
Ville bara kort och gott meddela att jag nu är PADI-certifierad för dyk på öppet vatten på upp till 18 meters djup!
Efter en hel dags letande runt stan beslutade jag mig för en firma där de hade en 3 dagars-kurs för inte allt för galet dyrt.
Värt varenda krona var det dock, snacka om storartat första dyk!
Dessvärre blev det inga undervattensbilder, så får väl redogöra i text.
Första dagen gick åt till att göra teori och pool-dyk. Lååång dag men teorin var väldigt enkel så det gick fint.
Så, redan andra dagen var det dags för dyk på ett av världens bästa dykvatten!
Som om det inte vore nog så hade jag turen att få följa med på manta-expedition. (djävulsrocka)
Det är alltså världens största rocka vi snackar om, som redan som nyfödd är 1,5 meter bred.
Efter några snabba övningar gick vi under och ned på ungefär 8 meters djup.
Inte ens 5 minuter hann gå innan man såg något stort, platt komma svävande graciöst.
Helt jävla otroligt, om ni ursäktar ordvalet!
På vår dykplats var det inte mindre än 4 fullvuxna rockor, som alla var oerhört nyfiken på de nykomlingar som simmar omkring.
Tydligen älskar de dykare, då de är förtjusta i bubblorna.
Dessutom känner de av magnetfälten från undervattenskamerorna, så speciellt runt de var de extra måna om att visa upp sig, precis som om de visste att de skulle vara med på bild.
En helt obeskrivligt häftig känsla som jag sent kommer glömma.
Speciellt ett tillfälle under det absolut första dyket när den största, ca 7 meter breda (!) rockan svepte precis över mitt huvud, så nära att jag hade kunnat röra den om jag så ville (vilket vi strikt blev förbjudna att göra då det är skadligt för djuren).
Det var i princip så de övriga dyken såg ut också, fast jag kan glatt meddela att mitt absolut första dyk också var det absolut häftigaste, inte bara för att det var mitt första utan för att det var bäst sikt och en riktigt intim nära-inpå-upplevelse med djävulrockorna.
Och då har jag inte ens börjat tala om de tusentals andra märkliga, färgranna fiskar och knasiga koraller som man såg i omgivingen.
Dykbåten vid Koh Bon
ä
Stulen bild på en av djävulsrockorna i Koh Bon
Ombord på dykbåten
Geared up!
Instruktör Yukka, kurskamrat Brad, Jag och chefen (som jag givetvis glömt namnet på) för dykfirman.
Och det är vad jag tänkte bjuda på den här gången. Hade jag haft tid hade jag skrivit mer detaljerat om en helt otrolig upplevelse, fråga på om ni vill veta mer.
Något som bara måste upplevas någon gång i livet.
Blubb blubb tills vidare!
Feel free to leave a note if you have trouble understanding my swedish or just to leave a greeting. :)
Så åter till er där hemma.
Ville bara kort och gott meddela att jag nu är PADI-certifierad för dyk på öppet vatten på upp till 18 meters djup!
Efter en hel dags letande runt stan beslutade jag mig för en firma där de hade en 3 dagars-kurs för inte allt för galet dyrt.
Värt varenda krona var det dock, snacka om storartat första dyk!
Dessvärre blev det inga undervattensbilder, så får väl redogöra i text.
Första dagen gick åt till att göra teori och pool-dyk. Lååång dag men teorin var väldigt enkel så det gick fint.
Så, redan andra dagen var det dags för dyk på ett av världens bästa dykvatten!
Som om det inte vore nog så hade jag turen att få följa med på manta-expedition. (djävulsrocka)
Det är alltså världens största rocka vi snackar om, som redan som nyfödd är 1,5 meter bred.
Efter några snabba övningar gick vi under och ned på ungefär 8 meters djup.
Inte ens 5 minuter hann gå innan man såg något stort, platt komma svävande graciöst.
Helt jävla otroligt, om ni ursäktar ordvalet!
På vår dykplats var det inte mindre än 4 fullvuxna rockor, som alla var oerhört nyfiken på de nykomlingar som simmar omkring.
Tydligen älskar de dykare, då de är förtjusta i bubblorna.
Dessutom känner de av magnetfälten från undervattenskamerorna, så speciellt runt de var de extra måna om att visa upp sig, precis som om de visste att de skulle vara med på bild.
En helt obeskrivligt häftig känsla som jag sent kommer glömma.
Speciellt ett tillfälle under det absolut första dyket när den största, ca 7 meter breda (!) rockan svepte precis över mitt huvud, så nära att jag hade kunnat röra den om jag så ville (vilket vi strikt blev förbjudna att göra då det är skadligt för djuren).
Det var i princip så de övriga dyken såg ut också, fast jag kan glatt meddela att mitt absolut första dyk också var det absolut häftigaste, inte bara för att det var mitt första utan för att det var bäst sikt och en riktigt intim nära-inpå-upplevelse med djävulrockorna.
Och då har jag inte ens börjat tala om de tusentals andra märkliga, färgranna fiskar och knasiga koraller som man såg i omgivingen.
Dykbåten vid Koh Bon
äStulen bild på en av djävulsrockorna i Koh Bon
Ombord på dykbåten
Geared up!
Instruktör Yukka, kurskamrat Brad, Jag och chefen (som jag givetvis glömt namnet på) för dykfirman.
Och det är vad jag tänkte bjuda på den här gången. Hade jag haft tid hade jag skrivit mer detaljerat om en helt otrolig upplevelse, fråga på om ni vill veta mer.
Något som bara måste upplevas någon gång i livet.
Blubb blubb tills vidare!
Khao Lak, efter en dryg vecka i Malaysia
2011-02-22 - 10:13:08
Nu har jag och Hanna spenderat nästan två veckor i Malaysia och det är väl dags för en liten update.
Trevligt litet land - hjälpsamt och bra folk, billigt och framförallt vackert!
Kuala Lumpur var jag inte sådär jätteimponerad av får jag väl säga. Som vilken modern stad som helst, om än kanske mer religiös (många moskéer, tempel osv).
Huvudattraktionen ska väl vara ca 550 meter höga Petronas Twin Tower, vilket vi försökte två gånger att komma upp och se!
Första gången var det helt slutsålt, så nästa dag gick vi upp tidigt för att hinna med det innan bussen till Melaka.
Då var det så mycket folk till biljettkassan att vi inte kände att det var värt att chansa att vänta på.
Petronas Twin Tower, Kuala Lumpur
Näe, höjdpunkten i Kuala Lumpur blev istället frukosten på Imbi Market - en lokal marknad dit lokalbefolkningen går för att köpa mat från de mängder av "foodcourts" (små marknadsstånd med mat).
Vidare till Melaka efter tips från Johan där hemma. Letade ett tag efter boendet vi fick tips om men slutade till slut på ett litet undangömt ställe utan namn precis vid floden som löper igenom hela staden. Tokmysigt!
Melaka
I Melaka vandrade vi mest runt och kollade på staden (och gick vilse ett par gånger på deras enorma köpcentrum). Dessutom tog vi en sväng på den överbefolkade nattmarknaden som inte riktigt var någon hit.
Egentligen var tanken att åka ut till en liten ö utanför kusten här, men tydligen har det blivit landets största oljeförvaring (eller något liknande), så vi stuntade i det och nöjde oss med den ändå trevliga vistelsen och drog vidare mot djugeln och nationalparken Taman Negara!
Dag ett i parken gick vi för att gå på hängbroarna de har byggt i trädtopparna ca 50 meter ovanför marken. Ganska häftigt!
Taman Negara Canopy Walk
Andra dagen i parken gjorde vi en övernattning i en så kallad Bumbun, en hydda i skogen.
Efter en dags vandring över stock och sten och över en flodkorsning kom vi fram till en till vår förvåning välbyggd byggnad i trä och betong, välstädad och komplett med kakelgolv.
Smått besvikna efter att ha förväntat sig ett litet trähus gjort av pinnar, men det blev rätt schysst iallafall.
Jag såg en Tapir, en orm och en knasig korsning mellan en gigantisk råtta och ett litet rådjur.
Vid djugelstugan i Taman Negara.
Båtresan ut från Taman Negara var två timmar lång och förde tankarna till båtresan i Amazonas några månader tidigare. Underbart!
Ganska exploaterat av turism, men det var en ändå en schysst upplevelse (skogsmulle som jag är).
Mätta på djungel tog vi tåget till Kota Bharu för att ta båten ut till Perhentian Puala Kecil (något liknande) för sol, bad och snorkling.
Ja, bilderna kan ju få tala för sig själv. Man kan ju ha det sämre, om man säger så.
... och så några bilder från snorkelturen
Found ya'!
Behöver jag säga att det var höjdpunkten hittils?
Gav ju försmak på att ta dykarcertifikat, vilket jag tänkte försöka göra nu.
På Perhentian bestämde sig jag och Hanna för att dela på oss, ganska olika viljor och så.
Bara glada miner dock, tack för sällskapet hanna och hoppas din resa blir underbar!
Nu är jag alltså i Khao Lak, var jag tänkte ta mitt dykarcertifikat. Har läst mig till att Similan Islands utanför kusten här ska vara rankat till topp tio bästa dykvattnet i världen.
Ska bli sjuuukt ballt!
Nog för den här gången, nu ska jag leta dykfirma!
Fredrik
Trevligt litet land - hjälpsamt och bra folk, billigt och framförallt vackert!
Kuala Lumpur var jag inte sådär jätteimponerad av får jag väl säga. Som vilken modern stad som helst, om än kanske mer religiös (många moskéer, tempel osv).
Huvudattraktionen ska väl vara ca 550 meter höga Petronas Twin Tower, vilket vi försökte två gånger att komma upp och se!
Första gången var det helt slutsålt, så nästa dag gick vi upp tidigt för att hinna med det innan bussen till Melaka.
Då var det så mycket folk till biljettkassan att vi inte kände att det var värt att chansa att vänta på.
Petronas Twin Tower, Kuala Lumpur
Näe, höjdpunkten i Kuala Lumpur blev istället frukosten på Imbi Market - en lokal marknad dit lokalbefolkningen går för att köpa mat från de mängder av "foodcourts" (små marknadsstånd med mat).
Vidare till Melaka efter tips från Johan där hemma. Letade ett tag efter boendet vi fick tips om men slutade till slut på ett litet undangömt ställe utan namn precis vid floden som löper igenom hela staden. Tokmysigt!
Melaka
I Melaka vandrade vi mest runt och kollade på staden (och gick vilse ett par gånger på deras enorma köpcentrum). Dessutom tog vi en sväng på den överbefolkade nattmarknaden som inte riktigt var någon hit.
Egentligen var tanken att åka ut till en liten ö utanför kusten här, men tydligen har det blivit landets största oljeförvaring (eller något liknande), så vi stuntade i det och nöjde oss med den ändå trevliga vistelsen och drog vidare mot djugeln och nationalparken Taman Negara!
Dag ett i parken gick vi för att gå på hängbroarna de har byggt i trädtopparna ca 50 meter ovanför marken. Ganska häftigt!
Taman Negara Canopy Walk
Andra dagen i parken gjorde vi en övernattning i en så kallad Bumbun, en hydda i skogen.
Efter en dags vandring över stock och sten och över en flodkorsning kom vi fram till en till vår förvåning välbyggd byggnad i trä och betong, välstädad och komplett med kakelgolv.
Smått besvikna efter att ha förväntat sig ett litet trähus gjort av pinnar, men det blev rätt schysst iallafall.
Jag såg en Tapir, en orm och en knasig korsning mellan en gigantisk råtta och ett litet rådjur.
Vid djugelstugan i Taman Negara.
Båtresan ut från Taman Negara var två timmar lång och förde tankarna till båtresan i Amazonas några månader tidigare. Underbart!
Ganska exploaterat av turism, men det var en ändå en schysst upplevelse (skogsmulle som jag är).
Mätta på djungel tog vi tåget till Kota Bharu för att ta båten ut till Perhentian Puala Kecil (något liknande) för sol, bad och snorkling.
Ja, bilderna kan ju få tala för sig själv. Man kan ju ha det sämre, om man säger så.
... och så några bilder från snorkelturen
Found ya'!
Behöver jag säga att det var höjdpunkten hittils?
Gav ju försmak på att ta dykarcertifikat, vilket jag tänkte försöka göra nu.
På Perhentian bestämde sig jag och Hanna för att dela på oss, ganska olika viljor och så.
Bara glada miner dock, tack för sällskapet hanna och hoppas din resa blir underbar!
Nu är jag alltså i Khao Lak, var jag tänkte ta mitt dykarcertifikat. Har läst mig till att Similan Islands utanför kusten här ska vara rankat till topp tio bästa dykvattnet i världen.
Ska bli sjuuukt ballt!
Nog för den här gången, nu ska jag leta dykfirma!
Fredrik
Skydive! Sista tiden i Nya Zeeland
2011-02-10 - 03:33:30
So long, kiwis!
Tack pappa och gunilla för de gångna veckorna tillsammans. Det har varit riktigt kul att träffa er och resa med er.
Hoppas resan hem går bra!
Själv sitter jag på Kuala Lumpurs flygplats och väntar på bäste Hanna Ekström för nästa etapp på en fortsatt underbar resa.
Ska bli riktigt grymt! Mer om det i kommande inlägg.http://publishme.se/1684269/entries/article/new/
Nu till en kort redogörelse för de sista dagarna i landet där under.
I förra inlägget berättade jag ju att jag skulle vandra, och det gjorde vi också givetvis!
Men just nu orkar jag inte, med den här slöa uppkopplingen, ladda upp bilder därifrån.
Finns ju bilder från Abel Tasman längre ned.
Istället hoppar vi direkt till the good stuff - SKYDIVE!
Efter att blivit tvungen att avboka hoppet jag bokade i Abel Tasman blev det i Kaikoura istället.
Kort genomgång på hur hoppet skulle gå till, sen bar det iväg upp mot 4000 meter!
Åååh.. Hopp!
Upp och iväg!
Ett litet steg för människan...
Yee-Haw!
Fick även prova på att själv styra den enkla flygmaskin jag satt fastspänd i.
Till synes något omskakade.
Helt jäkla sinnessjuk upplevelse. Från känslan av att bara vilja komma ut ur planet när en smärre känsla av klaustrofobi drabbade mig av det trånga planet som (enligt mitt huvud) skumpade och for som en vante i vinden - till att få en smärre chockvåg av höjdskräck när dörren öppnades och bara en liten metallplatta skiljde planens "säkerhet" och 4000 meter luft åt.
Väl i luften? Det är något ni helt enkelt måste uppleva själva. Obeskrivligt!
Det finns en video på spektaklet som jag ska försöka få upp när tillfälle ges. Har misslyckats hittils pga slöa uppkopplingar och datatrafikbegränsningar.
Efter hoppet samma dag drog vi ut på något som även de två "förtidspensionärerna" kunde vara med på - valsafari!
Dessvärre var det bara en enda val som befann sig i området, men den såg vi!
Ganska svårt att få en bra bild på bjässen då bara ca 5% av den är över ytan.
Efter vi skådat den gigantiska men folkskygga giganten åkte vi vidare till något som jag vet åtminstone en viss faster skulle bli avundsjuk på.
Delfiner!
Och inte bara ett par stycken - säkert runt ett hundratal, utan överdrift!
Alla lika angelägna om att visa sina partytrick alldeles intill båten. Även en och annan säl deltog i föreställningen.
Efter vi var klara med Kaikoura fick en sista dag runt Christchurch centrum (och en sista solstund på stranden för svennarna) och en en middag på stan avsluta tiden i Nya Zeeland.
Flyget till Auckland var förresten en oväntat trevlig avslutning på resan!
Då det var i princip helt molnfritt ända upp till nordön gick det att se en stor del av ställena man besökt - bergspasset där jag gjorde min tuffa trek i Arthurs Pass syntes tydligt, Kaikoura fick jag även en glimt av, Abel Tasman där jag tog mig igenom århundradets värsta storm. Farewell Spit, där vi någon vecka tidigare haft en ridtur. Färjan mellan nord och syd, det vulkaniska Rotorua och till slut Auckland, med minnen framförallt från Mt Smart Stadium (Big Day Out).
Tack igen till min kära fader med sambo gunilla för ett par riktigt trevliga veckor.
Ses till sommaren!
Vädret här är mulet, men ändå 32 grader varmt. Kan bara föreställa mig hur varma de soliga dagarna kommer att bli..
Tills nästa gång - simma lugnt!
... och förresten, jag vet att det är ganska många som läser men ingen kommenterar! Vore kul om fler av er kunde bemöda sig med att åtminstone säga hej. Klicka bara på "kommentera" under inlägget.
Och just det, falköpingsbor. Akta er på vägarna! Enligt mina rapporter ska det vara en galen man i medelåldern som kör på fel sida av vägen.
Tack pappa och gunilla för de gångna veckorna tillsammans. Det har varit riktigt kul att träffa er och resa med er.
Hoppas resan hem går bra!
Själv sitter jag på Kuala Lumpurs flygplats och väntar på bäste Hanna Ekström för nästa etapp på en fortsatt underbar resa.
Ska bli riktigt grymt! Mer om det i kommande inlägg.http://publishme.se/1684269/entries/article/new/
Nu till en kort redogörelse för de sista dagarna i landet där under.
I förra inlägget berättade jag ju att jag skulle vandra, och det gjorde vi också givetvis!
Men just nu orkar jag inte, med den här slöa uppkopplingen, ladda upp bilder därifrån.
Finns ju bilder från Abel Tasman längre ned.
Istället hoppar vi direkt till the good stuff - SKYDIVE!
Efter att blivit tvungen att avboka hoppet jag bokade i Abel Tasman blev det i Kaikoura istället.
Kort genomgång på hur hoppet skulle gå till, sen bar det iväg upp mot 4000 meter!
Åååh.. Hopp!
Upp och iväg!
Ett litet steg för människan...
Yee-Haw!
Fick även prova på att själv styra den enkla flygmaskin jag satt fastspänd i.
Till synes något omskakade.
Helt jäkla sinnessjuk upplevelse. Från känslan av att bara vilja komma ut ur planet när en smärre känsla av klaustrofobi drabbade mig av det trånga planet som (enligt mitt huvud) skumpade och for som en vante i vinden - till att få en smärre chockvåg av höjdskräck när dörren öppnades och bara en liten metallplatta skiljde planens "säkerhet" och 4000 meter luft åt.
Väl i luften? Det är något ni helt enkelt måste uppleva själva. Obeskrivligt!
Det finns en video på spektaklet som jag ska försöka få upp när tillfälle ges. Har misslyckats hittils pga slöa uppkopplingar och datatrafikbegränsningar.
Efter hoppet samma dag drog vi ut på något som även de två "förtidspensionärerna" kunde vara med på - valsafari!
Dessvärre var det bara en enda val som befann sig i området, men den såg vi!
Ganska svårt att få en bra bild på bjässen då bara ca 5% av den är över ytan.
Efter vi skådat den gigantiska men folkskygga giganten åkte vi vidare till något som jag vet åtminstone en viss faster skulle bli avundsjuk på.
Delfiner!
Och inte bara ett par stycken - säkert runt ett hundratal, utan överdrift!
Alla lika angelägna om att visa sina partytrick alldeles intill båten. Även en och annan säl deltog i föreställningen.
Efter vi var klara med Kaikoura fick en sista dag runt Christchurch centrum (och en sista solstund på stranden för svennarna) och en en middag på stan avsluta tiden i Nya Zeeland.
Flyget till Auckland var förresten en oväntat trevlig avslutning på resan!
Då det var i princip helt molnfritt ända upp till nordön gick det att se en stor del av ställena man besökt - bergspasset där jag gjorde min tuffa trek i Arthurs Pass syntes tydligt, Kaikoura fick jag även en glimt av, Abel Tasman där jag tog mig igenom århundradets värsta storm. Farewell Spit, där vi någon vecka tidigare haft en ridtur. Färjan mellan nord och syd, det vulkaniska Rotorua och till slut Auckland, med minnen framförallt från Mt Smart Stadium (Big Day Out).
Tack igen till min kära fader med sambo gunilla för ett par riktigt trevliga veckor.
Ses till sommaren!
Vädret här är mulet, men ändå 32 grader varmt. Kan bara föreställa mig hur varma de soliga dagarna kommer att bli..
Tills nästa gång - simma lugnt!
... och förresten, jag vet att det är ganska många som läser men ingen kommenterar! Vore kul om fler av er kunde bemöda sig med att åtminstone säga hej. Klicka bara på "kommentera" under inlägget.
Och just det, falköpingsbor. Akta er på vägarna! Enligt mina rapporter ska det vara en galen man i medelåldern som kör på fel sida av vägen.
Big Day Out & Roadtrip
2011-02-02 - 12:46:56
Yes, nu har det gått ytterligare ett par veckor i det här landet och det är dags för en uppdatering!
Sist var jag ju på väg upp till Auckland för att gå på endagsfestivalen Big Day Out, så vi börjar väl där.
Kort och gott: Galen och galet bra dag. Blev en hel drös bilder, så nedan följer dagens personliga höjdpunkter.
Överblick över de två huvudscenerna tidigt innan rusning.
Feta beats och gitarronani med Ratatat
Falsett-stund med Wolfmother
Hippietimmen med Edward Sharpe & The Magnetic Zeros. Topp 3 favoritkonsert någonsin.
Pang pang och moshpits med Rammstein
Laserbeklädda polyrytmer med Tool
Dygnsurt. Polyrytmiskt. Spirituellt. Underbart. Tool.
Speciellt Edward Sharpe och Tool i spöregnet var något utöver det vanliga, två konserter jag sent kommer glömma.
Andra bra gig under dagen var Vitalic, Iggy and The Stooges, Bloody Beetroots, John Butler Trio, Die Antwoord och Lupe Fiasco
Och här är en liten teaser tillägnad Simon.
Beklagar den totala slakten av ljudbilden orsakad av kass kameramikrofon.
Med den feta festen i ryggen var det sedan dags att möta upp med farsan och gunilla (fars sambo) för att i sällskap av dem resa runt de resterande veckorna i nya zeeland.
Glatt återseende!
Passade på att spana in Sky Tower i Auckland.
Efter Auckland packade vi vår hyrda Nissan och drog norrut mot Bay of Island.
Ett par dagars siesta på stranden.
Russel, Bay of Islands.
Efter doppet drog vi söderöver igen mot Waitomo Caves för att spana på lysande maskar.
Bäcksvart grotta innebär dock givetvis att det är näst intill omöjligt att få några bilder.
Fick en bra bild på maskarnas "spindelnät" iallafall.
Lysmaskar, Waitomo Caves
Synen av grottväggarna täckta med LED-liknande maskar med månljuset ovanfrån grottmynningen var helt otrolig.
Sådana stunder önskar man att man hade en bättre kamera.
Efter den snabba visisten till grottorna var nästa anhalt Rotorua, Nya Zeelands vulkaniska turistmecka.
Tog en tur till landets mest vulkaniskt aktiva park, Hells Gate.
Bubblande lera, hett svavel-osande vatten. Imponerande naturkrafter.
Men ptja, kokande vatten är kanske i längden inte sådär jättespännande att titta på.
Svavelblandade vattenångor i Rotorua.
Just det! På vägen till Rotorua övertalade jag sällskapet att åka förbi platsen där "The Shire" eller Hobbiton från Sagan om Ringen spelades in. Nörden inom mig slog en bakåtvolt när skylten uppenbarade sig ...
... men totaldog när det sög för mycket i snåltarmen. 70 dollar för att kolla på en nedlagd inspelningsplats? Njä.
Efter missnöjet åkte vi vidare till Gisborne för att spendera några dagar till med sol och bad.
Själv hann jag med en kulturhistorisk löprunda kring udden James Cook en gång gjorde upptäckten av detta fantastiska land.
Bilder härifrån känns ganska överflödiga. Man får hoppas att ni fortfarande kommer ihåg hur en strand ser ut.
Däremot hittade vi ytterligare ett slag av nya zeelands märkliga fågelliv - svarta svanar.
Black Swan. Fast på riktigt, och bokstavligen.
Ja, vi kändes oss egentligen ganska klara med nordön, men hann ändå med en rundtur i Wellington innan vi begav oss till sydön.
Tog deras gamla spårvagngrejsimojs till botaniska trädgården.
Wellington Cable Car
Färjan till sydön har jag ju redan laddat upp bilder på, så den får ni faktiskt inte se!
Tillbaka på de vägar jag några veckor tidigare påbörjade mitt tillfälliga liv som hitchhiker.
Rätt kul att åka förbi bekanta platser och få sig påmind om allt som hänt.
Målet satte vi mot Pohara, en liten håla längs Golden Bay utanför Abel Tasman National Park.
Efter en del velande med viljor och planer bokade vi en ridtur i området längs nordkusten (Cape Farwell).
Mer nervös för att sitta på en hästrygg än att kasta mig ut för ett stup med huvudet före!
Inte blev det lättare heller när våran guide försökte övertyga mig till att jag inte behövde någon hjälm, då ingen storlek passade (tack pappa för de storskallade generna).
Som tur är var Rocky en snel hest. Lyckades slappna av ganska snabbt och det blev helt klart en dag över förväntan.
Nästan så att jag kan sträcka mig till att säga att det var ett riktigt njutbart sätt att upptäcka landskapet på.
Hästnörd nästa?
Imorgon ska jag agera guide för två svenska turister för ett par timmars vandring i Abel Tasman.
Förhoppningsvis lyckas jag undvika århundradets storm den här gången.
Efter det ska jag se om jag inte lyckas klämma in ett Skydive i dagarna också.
Tills dess,
Simma lugnt och tappa inte tvålen
Fredrik
Sist var jag ju på väg upp till Auckland för att gå på endagsfestivalen Big Day Out, så vi börjar väl där.
Kort och gott: Galen och galet bra dag. Blev en hel drös bilder, så nedan följer dagens personliga höjdpunkter.
Överblick över de två huvudscenerna tidigt innan rusning.
Feta beats och gitarronani med Ratatat
Falsett-stund med Wolfmother
Hippietimmen med Edward Sharpe & The Magnetic Zeros. Topp 3 favoritkonsert någonsin.
Pang pang och moshpits med Rammstein
Laserbeklädda polyrytmer med Tool
Dygnsurt. Polyrytmiskt. Spirituellt. Underbart. Tool.
Speciellt Edward Sharpe och Tool i spöregnet var något utöver det vanliga, två konserter jag sent kommer glömma.
Andra bra gig under dagen var Vitalic, Iggy and The Stooges, Bloody Beetroots, John Butler Trio, Die Antwoord och Lupe Fiasco
Och här är en liten teaser tillägnad Simon.
Beklagar den totala slakten av ljudbilden orsakad av kass kameramikrofon.
Med den feta festen i ryggen var det sedan dags att möta upp med farsan och gunilla (fars sambo) för att i sällskap av dem resa runt de resterande veckorna i nya zeeland.
Glatt återseende!
Passade på att spana in Sky Tower i Auckland.
Efter Auckland packade vi vår hyrda Nissan och drog norrut mot Bay of Island.
Ett par dagars siesta på stranden.
Russel, Bay of Islands.
Efter doppet drog vi söderöver igen mot Waitomo Caves för att spana på lysande maskar.
Bäcksvart grotta innebär dock givetvis att det är näst intill omöjligt att få några bilder.
Fick en bra bild på maskarnas "spindelnät" iallafall.
Lysmaskar, Waitomo Caves
Synen av grottväggarna täckta med LED-liknande maskar med månljuset ovanfrån grottmynningen var helt otrolig.
Sådana stunder önskar man att man hade en bättre kamera.
Efter den snabba visisten till grottorna var nästa anhalt Rotorua, Nya Zeelands vulkaniska turistmecka.
Tog en tur till landets mest vulkaniskt aktiva park, Hells Gate.
Bubblande lera, hett svavel-osande vatten. Imponerande naturkrafter.
Men ptja, kokande vatten är kanske i längden inte sådär jättespännande att titta på.
Svavelblandade vattenångor i Rotorua.
Just det! På vägen till Rotorua övertalade jag sällskapet att åka förbi platsen där "The Shire" eller Hobbiton från Sagan om Ringen spelades in. Nörden inom mig slog en bakåtvolt när skylten uppenbarade sig ...
... men totaldog när det sög för mycket i snåltarmen. 70 dollar för att kolla på en nedlagd inspelningsplats? Njä.
Efter missnöjet åkte vi vidare till Gisborne för att spendera några dagar till med sol och bad.
Själv hann jag med en kulturhistorisk löprunda kring udden James Cook en gång gjorde upptäckten av detta fantastiska land.
Bilder härifrån känns ganska överflödiga. Man får hoppas att ni fortfarande kommer ihåg hur en strand ser ut.
Däremot hittade vi ytterligare ett slag av nya zeelands märkliga fågelliv - svarta svanar.
Black Swan. Fast på riktigt, och bokstavligen.
Ja, vi kändes oss egentligen ganska klara med nordön, men hann ändå med en rundtur i Wellington innan vi begav oss till sydön.
Tog deras gamla spårvagngrejsimojs till botaniska trädgården.
Wellington Cable Car
Färjan till sydön har jag ju redan laddat upp bilder på, så den får ni faktiskt inte se!
Tillbaka på de vägar jag några veckor tidigare påbörjade mitt tillfälliga liv som hitchhiker.
Rätt kul att åka förbi bekanta platser och få sig påmind om allt som hänt.
Målet satte vi mot Pohara, en liten håla längs Golden Bay utanför Abel Tasman National Park.
Efter en del velande med viljor och planer bokade vi en ridtur i området längs nordkusten (Cape Farwell).
Mer nervös för att sitta på en hästrygg än att kasta mig ut för ett stup med huvudet före!
Inte blev det lättare heller när våran guide försökte övertyga mig till att jag inte behövde någon hjälm, då ingen storlek passade (tack pappa för de storskallade generna).
Som tur är var Rocky en snel hest. Lyckades slappna av ganska snabbt och det blev helt klart en dag över förväntan.
Nästan så att jag kan sträcka mig till att säga att det var ett riktigt njutbart sätt att upptäcka landskapet på.
Hästnörd nästa?
Imorgon ska jag agera guide för två svenska turister för ett par timmars vandring i Abel Tasman.
Förhoppningsvis lyckas jag undvika århundradets storm den här gången.
Efter det ska jag se om jag inte lyckas klämma in ett Skydive i dagarna också.
Tills dess,
Simma lugnt och tappa inte tvålen
Fredrik
