Trejdmark®

Ja, nu har jag rest runt på ensam fot i det här landet, så jag tyckte att det var dags för ett nytt inlägg.
Simon är nu officiellt utskriven från bloggen och jag fortsätter jobbet. Tack igen för en bra resa!
Passade även på att ladda upp en ny profilbild med den luffigaste bilden på mig själv jag kunde hitta. Verkar vara lite krångel att se den, men det ger sig väl.

Föga förvånande har jag varit värdelös på att ta bilder, men frukta inte! Jag har inte gjort så mycket ändå.
Just nu njuter jag mest av möjligheten att bara driva runt, har liftat de sista 30 milen och sovit ute några dagar.

Och det är väl så jag har tänkt att spendera den närmsta tiden framöver också!
Lifta runt, träffa sköna människor, sova under bar himmel.
Måste säga att den totala avsaknaden av tidskrav är vansinnigt befriande. Inga tider att passa, inga bussar/tåg att boka, inga hostelnätter att boka i förväg.
Hinner jag inte till mitt dagliga mål kan jag bara slå upp mitt lilla tält, laga min middag på gasolköket och fortsätta nästa dag.

Så till vad som har hänt.
Ankomsten till Auckland gick fint, hittade hostel snabbt och gjorde mest ingenting den dagen.
Dagen efter tog jag en promenad runt stan och sprang ganska direkt in i en Hare Krishna-parad.
Då de, som de alltid tycks göra, delade ut gratis käk efteråt hängde jag kvar och deltog.


Hare Krishna! Glada munkar.



Även krishna-smurfen var på plats för festligheterna.



Sedan bokstavligen släpade vi runt på det portabla templet.


Strax efter paraden var klar och gratismaten var uppäten började det spöregna så jag begav mig mot hostel-sängen.
Dagen därefter tänkte jag gå på en långpromenad men hann bara se en bit av hamnen och en liten park innan det började spöregna (igen). Bestämde mig för att gå tillbaka och slappa resten av dagen för att ta nya tag dagen efter.

Så väl dagen efter spöregnade det givetvis fortfarande, men jag bestämde mig för att gå ändå.
Efter någon timmas vandrande skuttar en glad japan fram till mig och börjar stoja något obegripligt. Trots bristen i kommunikation hakade han på och stojade mest hela dagen, ville leka lekar i vattenpölar och dyligt skoj.
12 timmar vandrade vi runt, skum dag men kul.


pga regnet är detta den enda bilden som blev den dagen efter mycket tjat från japansnubben om att göra en "Y-pose"


Sista dagen i Auckland gick mest åt att hitta billigt färdmedel till sydön. Buss till Wellington vart det.


Sky Tower, Auckland



Läskig, gigantisk jultomte mitt i centrala Auckland.

Bilder från resan till Wellington finnes ej, men kan väl sammanfatta det med kullar och får.
Tog in på ett hostel ett par nätter och gick dagen efter på nationalmuseet "Te Papa". Inte jätteintressant, men helt okej ändå.
På kvällen vart det fest i källaren på hostelet jag bodde på.

När jag vaknar upp dagen efter har någon stulit mina blöta, illaluktande byxor! Inte rumskamratens laptop (som låg framme) och inte min netbook, men ett par halvmögliga byxor?
Hade redan tänkt att slänga dem, så det var ju ingen större förlust. Gick ut för att handla ett par nya byxor och gick sedan på mini-trek på det lilla berget i utkanten av staden.


Utsikt över Wellington från Mount Victoria



En av inspelningsplatserna från Sagan om Ringen-filmerna. Creds till den som kan gissa vilken scen.

Nästa dag tar jag färjan till sydön. Dessvärre var det en nattfärja så möjligheterna till att hitta hostel var lika med noll.
Turligt nog hittar jag en backpacker i samma sits (utan bil/bostad) så jag frågar honom om han vet något ställe att sova på.
Han berättar för mig att det är hans fjärde gång i Nya Zeeland och de tre sista gångerna (totalt cirka 4 år) har han spenderat max en handfull nätter på hostel och dessutom inte betalat en krona på transport (över land). Han hade förstås tänkt sova ute i en närliggande park.

Själv var jag ju inte särskilt imponerad av Nya Zeeland så långt, så jag hängde på snubben med koll för att lära mig ett och annat om hur man reser i det här landet.


Ett inte så lyckat försök att fotografera den underbara sovplatsen

Efter ett tips från Steve (snubben med koll) om nationalparken Abel Tasman sätter vi målet på det.
Nu börjar vi även gratis-resandet - lifta!
Skillnaden mot att lifta i Sverige är som dag och natt. En halvtimme räcker definitivt för att få lift här, och kul är det!
30 mil har jag liftat hittils och det råder ingen tvekan om att fortsätta med det.

Efter några dagar på vägarna tillsammans tar jag farväl av Steve och tar in på ett hostel i Motueka, för att säkert ha tillgång till wifi och Skype över julen.


Steve the hitchhiking fisherman


Nu när julafton är passerad väntar jag bara på morgondagen ska komma och affärerna öppna.
Utrustning för fortsatt liftande och utomhus-sovande är inhandlat, bara matproviant som saknas.

Vad som väntar är en 3 -5 dagar lång vandring i Abel Tasman (nationalparken).
Om jag hinner åker jag ned till Christchurch över nyår, annars spenderar jag gladeligen nyårsafton i bushen.

Nästa inlägg kommer när jag råkar passera en stad/by som verkar schysst!

Tills dess,

God jul och gott nytt år!

Ja nu är den över, vår Peru och USA-resa. Jag har spenderat min första dag i Ingels och redan hunnit med Mollbergs, Bollnäsfil och snöpromenader med familjen. Härligt att vara hemma!

Hemresan gick bra Fredrik, trots att jag vid den amerikanska säkerhetskontrollen fick följa med bakom och testa min nyinköpta mick och mina händer efter okända kemikalier och sen på Arlanda redogöra för den svenska tullmannen hela min resa i både Peru och USA. Hjärtat slog några extra slag där men jag behöll lugnet. (hade köpt några elektronikpryttlar jag glömde tulla för..) Banditmusch?

Men nu är jag hemma i Ingels nöjd och belåten. Det har vart sjukt spännande och jag kommer snart att längta tillbaka, men just nu ska jag bara njuta av julstöket med familjen. Det kommer att ta ett tag att smälta alla sjuka olikheter från USA och härliga naturupplevelser ifrån Peru.
Lite smått o gott ifrån USA:

I Texas är det lagligt att köpa och äga i stort sett alla vapen, gevär, kulsprutor, pistoler etc. utan licens och du får förvara det vart du vill i huset, eller köra runt med det i din bil. Gör någon inbrott får du även skjuta denna (i självförsvar) men se till att personen inte springer ut från din egendom när du skjutit honom, då är det bättra att döda honom och dra in honom på din tomt så är du på den säkra sidan.

Privata advokatfirmor ser till att du får sjukersättning.

Läsk ÄR billigare än vatten i butikerna.

Det finns drive-through på allt, ja till och med på spritbutiken.

Du måste verkligen ha bil för att klara dig, Orlando hade tex. istället för ett huvudtorg en huvudmotorväg med intillliggande drive-through-butiker.


Tack för en mycket trevlig resa Fredrik och hoppas att du får det lika bra i Kiwiland (sympatidricker i skrivande stund en kopp Mollbergs, med skummad mjölk, för dig) så syns vi till sommaren. Ha det bäst

Härmed skriver jag ut mig ifrån bloggen och överlåter resterande resredoviselser till Freddie, uppa ofta!

Ta hand om er alla!
kram

//Simon

ps, Här kommer lite bilder för att sammanfatta resans höjdpunkter


Sandboarding och dunebuggy, Ica


Bergsby i Arequipa


Colca Canyon och kondorer


Solnedgång över Cusco


10 mils vandring via Salkantay till Machu Picchu


Machu Picchu


Flyget till Iquitos, världens största stad utan vägar till sig


Kanot på Amazonas floden, vi och delfinerna


Larvkebab, slemmigt men mättande



The Lord of the Rings, Comicon, och Staten Island i New York


Vita huset, Washington



Universal Studios och Disney World, Orlando


Miami Beach


Florida Keys


Grand Canyon


Texas Hold'em i Las Vegas


Golden Gate, Alcatraz och skeva gator i San Francisco


Såg björn och världens största träd i Sequoia nationalpark (som det nu står Smårs inristat på)


Hollywood och Warner Bros. Studio i Los Angeles

Jaha, da var duon splittrad till slut. Detta kommer att bli det sista mastodont-inlagget pa min (Fredrik) och Simons nastan 4 manader langa gemensamma resa.

Ska val borja med att tacka Simon for en grym resa, det har varit sjukt kul, sjukt givande och ibland bara sjukt. Hoppas du klarade dig raka vagen hem och inte tog omvagen via nagon myndighet.

Sa ater till slutet, fran Las Vegas till San Francisco och sist Los Angeles (med en avstickare till ett par nationalparker).

Fran Grand Canyon var det alltsa dags for ett par dagar i Sin City aka Las Vegas.
Man behover inte spendera manga minuter i Las vegas innan man inser att det verkligen ar dekadensens mecka. Sprit, spel, porr och neon ar de enda orden som kravs for att beskriva denna stad.


Drivethrough brollop!


Simon och ett spoke


Efter en dags vila bestamde vi oss anda att ta en tur pa nojesgatan "The Strip".
Ja, vad ska man saga om den? Dekadent och lyxigt pa samma gang!


The Strip, Las Vegas


Ceasars Palace


Insidan av The Venetian, himlen ar alltsa malad och staden skall forestalla  Venedig


"New York, New York", uppbyggt for att likna.. ja.


Fyllon och narkomaner i flocker pa gatorna. Speltorskar vid nyborjarborden pa spelhallarna. Neonljus vart du an vander huvudet. Bisarrt designade casinon. Allt man forvantar sig att det ska vara.
Vi fick var dos av Vegas iallafall och for nasta dag matta av neonljus vidare mot san Francisco.


De typiska viktorianska husen pa en gata i San Francisco


Pa vagen till San Francisco motte vi en fransyska som vi gjorde sallskap med under vistelsen i tusen backars stad. Efter incheckning och middag drog vi ut pa en flertimmars-promenad i regnet for att se en lokal bison-farm, vilket vi var tvungna att ge upp efter mycket om och men.
Istallet tog vi nya tag dagen efter och hyrde en bil for att forsakra oss att inte misslyckas pga vadret. Pauline (fransyskan) hade hort om en nationalpark nagra timmar bort som skulle vara bra, sa det korde vi pa.


El Capitan, en klippvagg i Yosemite National Park


Ptja, tidsoptimister som vi ar misslyckades vi med detta ocksa. Morkret kom snabbt, sa nagon hike blev det inte! En trevlig roadtrip fick vi atminstone och Simon fick hemlangtan.


Simon med dalahest



San Francisco pa vagen tillbaka


Som ett sista utflyktsforsok hyrde vi dagen efter roadtrippen var sin cykel for en tur over den beromda Golden Gate Bridge. Solen sken och tidiga var vi!


Simon och miniatyrbro



Biking the Golden Gate



Ouppfostrad cyklist


San Francisco by night, pa promenad efter att ha lamnat in cyklarna


Nob Hill


Invanarna i San Francisco ar sneda, sa de maste bygga sina hus sahar

Sista dagen i San Francisco spenderade vi pa Alcatraz for en liten guidad tur.
Regnigt och turistigt men det var intressant och den sjalvguidade turen var bra.


Ingangen till Alcatraz


Fangelsecell


Tre mumintroll och Alcatraz


Efter flykten fran Alcatraz tog vi farval av Pauline och tog Grahunden till Visalia och Seqouia National Park for att se General Sherman, varldens (till massan) storsta trad!
Som vanligt var vi for sena for att hinna till malet, men till parken hann vi och pa vagen hittade vi apelsin och grapefrukt-plantage vi stal lite snacks av.


Apelsin-plantage utanfor Visalia



Utsikt pa vag upp till Seqouia National Park

Nytt forsok tidigt nasta morgon och efter nagra timmars bilfard var vi dar!
General Sherman ar alltsa till massan varldens storsta trad, vissa ar har storre diameter och visa ar hogre, men inget har storre massa. Dryga elva meter i diameter pa bredaste stallet.


Ja, skylten talar val for sig sjalv



Simon och Sherman



Jag och Sherman



Utsikt over nationalparken


Sa till sist, sista anhalten pa var gemensamma resa. Los Angeles!
Resan dit var om mojligt mer dekadent an nagot vi hittils sett. En handfull med manniskor som nyss kommit ut fran fangelset for att aka till Hollywood for "att lyckas" varav en som var sa pass hog och stokig att polis blev tillkallad och hon fick atervanda direkt. Skrikande narkomaner, sjungande brottslingar, predikande religiosa man och nagra droglangare. "Intressant" bussresa.
Forsta dagarna spenderade vi mest med att glida runt och kolla pa staden. Stadskarnan var spansk och ganska trakig men hollywood var forstas riktigt glassigt.


Missade precis kandispremiaren av Tron. Tydligen hade bl.a. Daft Punk deltagit



Graumanns The Chinese, en bio som tydligen har historia att halla manga stora premiarer


En av dagarna tog vi steget bakom kulisserna av Hollywood och akte till Warner Bros Studios for en guidad tur runt deras gigantiska studios. Mycket man kande igen och en och annan halvkand person lyckades man se.


Studion dar Vanner spelades in


Studio 16, en enorm studio dar de storsta titlarna spelas in



Batmobile och Tumbler (de riktiga bilarna anvanda i filmerna)



Central  Perk, cafeet i Friends


Soffan fran Friends. Anledningen till att det bara ar bilder fran Friends studio ar att det ar den enda serien som ar nedlagd (copyright pa alla aktuella studioscener)


Den som kollar pa True Blood borde kanna igen det har huset


Efter den guidade turen gjorde vi ett misslyckat forsok att fa se Conan o' Brien, men lyckades att fa biljetter till inpelningen av ett avsnitt av Lopez Tonight, for den som har hort talas om det.

Sa var det bara en sak kvar att se i Los Angeles - Hollywood-skylten!
Simon hade hort att man har bast vy fran Mulholland Drive sa dit drog vi. Fladiga villor och en kand gata, men ingen skylt.



Efter att ha fragat oss fram i princip hela dagen slutade vi pa samma stalle vi var dagen fore och stallet vi borde borjat kolla pa, Hollywood Blvd (huvudgatan i centrala hollywood).
Antligen framme pa vad som skulle vara en bra vy. Har ar resultatet.


Hollywood-skylten ar markerad med den svarta cirkeln


En sista tur runt i Hollywood och sedan bar det av mot Los Angeles Airport. Givetvis i sista minut innan Simons flyg. :)


Avslutningsbilden

Det var allt fran USA! Simon ar formodligen redan hemma och sjalv sitter jag i Auckland, Nya Zeeland.
3,5 manaders gemensamt resande ar over och 5 manader pa egen hand vantar.
Nu till ett par dagars slappande innan fortsatta aventyr i Kiwiland.

Hoppas ni mar bra och att den svenska vintern behandlar er val.

Jag saknar er alla!

//Fredrik

Japp det stammer, ni kan sluta nypa er i armen, detta ar ett nytt inlagg!

New Orleans var grymt, skon stad, jazz och dekadens i overflod. Pa ett av alla de mysiga sma kafeer sag jag en artikel pa expressen.se om Corpus Christi, Texas USAs fetaste stad sa vi tog grahunden dit for att kolla laget. Stort misstag. Inga tjockisar, skitstad, gratt, trist och allmant vardelost. Coconut cream pie var det basta med Corpus!


Corpus Christi, Texas

Vi stannade over dagen och tog sen nattbussen till Dallas. Vi spanade in platsen dar JFK blev skjuten, kolla in nan fruktmarknad och fixade sen bussbiljett San Antonio. Jag blev vittne till ett chips och godisran i en 7eleven-butik och snubben bredvid mig i vantsalen till bussen hade precis kommit ut ifran fangelset. Annars trevlig stad


Dallas


Recumbent on Elm Street, Dallas


JFK Memorial Monument, Dallas

San Antonio var den klart basta staden i Texas vi besokte. Ganska liten, den hade ett huvudtorg och inte en huvudbilvag, unga manniskor och en fin a som rann egenom hela staden. Mysig!


Riverwalk, San Antonio


Riverwalk, San Antonio

I ett av deras kopcentrum traffade vi tva  tokiga oljeparfymforsaljare, varav den ena var sald pa Black Metal och ville veta allt om Sverige, Skandinavien, svenska oversattningar ifran bibeln och han tyckte prompt att vi skulle starta bandet Slaktens Dal tillsammans. Vi avbojde, vanligen men bestamt!


Parfymforsaljare ett, San Antonio


Parfymforsaljare tva, aka Black Metal galning. -Look evil! Jag och Fredrik ar inte lika overtygande


Ronald McDonalds barnsjukhus, ser ut som spokhuset pa Universal Studios. San Antonio

Sista dagen i San Antonio var det Thanksgiving och vi gick till den arliga gratismiddagen pa Convention Centret. Raul Ramirez, mannen pa bilden borjade bjuda stadens uteliggare och fattiga pa gratis Thanksgivingmiddag och idag ar det en gigantisk folkfest i San Antonio, gratis Thanksgivingmiddag till ALLA!
gott var det och jag testade till och med kalkonen bara for ATT (ja, jag madde bade illa och angrade mig bittert!)


Thanksgiving, San Antonio

Nattbuss till Houston, USAs fjarde storsta stad. Har spenderade vi hela Black Friday, dagen efter thanksgiving, i alla stora kopcentrum och elektronikbutiker tillsammans med tokmanga kopsugna amerikaner. Vissa borjar koa 24h innan butikerna oppnar for att garantera sitt extrapris-shoppande. Black Friday ar startskottet pa julhandeln i USA och den dag pa hela aret da det shoppas som mest.


Den enda bilden ifran Houston, och det enda som var vart att avbilda. Staden ar inte vard platsen pa SD-kortet. Omojligt att ta sig runt, skit stor, inget torg eller centrum, gratt, fult, stort.. Skitstad, ak inte hit!

Trotta pa storstad drog vi till Flagstaff, Arizona nordvast om Houston, for att spana in Grand Canyon. Nattbussen igen och val framme inser vi att det ar minusgrader och sno. Helt sjukt! Sno, is, vitt och angande andedrakt. Sa harligt och borjade langta hem till Rattvik lite smatt.
Staden hade ett universitet och massa sma mysiga fikahak. En riktigt mysig liten stad uppe bland bergen, en av favoritstaderna. Vi hyrde en bil och akte ut till Grand Canyon, fast inte i bilen vi hade bokat for det hade blivit natt fel med bokningen sa vi blev uppgraderade till en Dodge Avenger. Fett!


Flagstaff, Arizona. Skogshuggarens paradis


Oandliga rakstrackor, Grand Canyon






Utsikten var helt underbar och tog en bort ifran de graa och konlosa storstaderna och tillbaka till underbara vyerna i Peru for en dag. Inte lika storslaget som Machu Picchu men nog det narmaste man kan komma i Amerika. Riktigt storslaget och pampigt. Vi vandrade ner sa langt ner i dalen vi hann innan det blev morkt. Det var helt tyst och pa slutet inte en sjal i narheten. Tystnad ar underskattat!







Rute 66 i var Dodge med Robyn o Black Eyed Peas senaste (Robyn bra, BEP sog!) tillbaka till Flagstaff, stopp pa Donken, glass och lask. Acklad och smafortjust kande man sig nastan som en riktig amerikan.
Jag langtar efter fil och Leksandsknacke, med OST! 

Kramar till alla er darhemma, nu ar det inte langt kvar...

//Simon

Kollade precis pa datumet pa senaste inlagget och insag direkt att vi ar totalt vardelosa pa att uppdatera bloggen.
Skall forsoka battra oss, till att borja med genom att under de kommande dagarna ge en up-to-date med var vi har varit och sysselsatt oss med det senaste.

Det har hant mycket sedan senast (orlando), sa jag tankte ta det litet at gangen. Borjar med de narmsta tva veckorna vi spenderade efter Orlando, vilket var Miami Beach och New Orleans.


Miami skyline, sett fran Miami Beach


Miami Beach var som vantat rena semesterparadiset, det enda som fanns att gora var sola, bada och festa. Klubbar och utestallen precis overallt, detta pa en o sa man ar konstant omringad av vita strander.
Vart hostel var dock det samsta hittills, ingen koll pa nagot och allmant dryga. Snala som vi ar stannade vi forstas, eftersom det var billigast.


South Beach

Sa vad gjorde vi?
Fick hora ganska omgaende nar vi anlande att Robyn skulle spela, sa det spanade vi in.
Det och var ute och festade med nagra bekanta till mig. Och hangde pa stranden forstas.


Robyn pa The Fillmore                     Miami Ink (fran TV-serien)


Nar vi var klara med Miami sa hyrde vi en bil och tog en liten roadtrip till Florida Keys (den lilla o-gruppen soder om florida) och Key West, den sydligaste platsen pa USAs kontinent.
For att komma dit aker man over ett bro-system som ar helt sjukt. Sa langa att man inte ser vart bron slutar.


En av de oandliga broarna till Key West



Stranden pa Key West


Val tillbaka till Miami fick vi lara oss den harda vagen den varsta sidan med att vara backpacker i USA. Vi spenderade flera dagar extra bara for att det inte fanns nagon mojlighet att ta sig darifran! Utan att bli ruinerade dvs. Det slutade med att vi kopte ett 30-dagars busspass som vi nu reser pa.
Med bussbiljett i naven bar det ivag mot New Orleans!




Grym stad! New Orleans har en genuin stil som avspeglas pa hela staden. Det ar nastan sa det kanns som att staden har fastnat i 60-talet.
Mycket tid spenderades med att bara glida runt och kolla pa staden.


Hotellet vi hittade efter en hel kvalls vandrande i sporegn.



St. Louis Katedralen



Bil i en av de mangder av sma Hippie och Voodoo butiker i stan

Forutom att bara glida omkring sag vi en annons i tidningen om en "Festival of India".
Gratis festival med indisk musik, grymt tankte vi och drog dit. Det drojde inte lange efter att vi kom dit innan man horde nagon snubbe skrika "Hare Krishna!" och det var ungefar sa det lat hela dagen. Gratis mat och gratis livemusik fick vi dock, sa vi var nojda.


Dansuppvisning pa sektmotet



Simon och stans i sarklass coolaste cykel, gjord av nagra festivalbesokare


Matta och nojda med var upplevelse av New Orleans-kulturen var nasta mal Corpus Christi (Texas), staden med storst andel overviktiga i varlden. Mer om det i nasta inlagg, vilket jag ska forsoka hinna med inom nagra dagar.

Hoppas ni mar bra och inte drunknar i snon dar hemma!

/Fredrik