Trejdmark®

Ja, hittils får jag faktiskt erkänna mig besegrad av Indiens intensiva vardag.
Omställningen från stillsamma Koh Mak i Thailand till kaotiska Mumbai var verkligen en knockout.

Det gjorde ju inte direkt omställningen lättare att jag valde just den dagen då Indien skulle möta Pakistan i VM-semin i cricket.
De flesta känner säkert till de långt gångna oroligheterna mellan just Pakistan och Indien.
Cricket i Indien är dessutom lika stort som baseball för amerikaner eller schlager för svenskar.

Efter många varningar om eventuella våldsamheter i samband med cricket-matchen beslutade jag mig därför att gömma mig på hotellrummet första kvällen.
Det visade sig vara ett mycket klokt beslut, för den kvällen var det tydligen skottlossningar i samma område som jag bodde (läst i dagstidningar dagen efter).
Hela kvällen (och natten) hörde man skrik och vrål följt av höga smällar, men det gick inte att urskilja vad som var fyrverkerier och vad som var av annat slag.

För att inte tala om den tjocka smog-dimman! Efter en dags inandning av Mumbai-luften känns det som om man hade rökt i flera år.
När jag flög in gick det bara se en tät grå-daskig dimma och några få tak av höga byggnader.

Några lokala sevärdheter hann jag dock med innan jag lämnade staden. Hyrde en moppe för en dag och gled runt och spanade bl.a. in Ghandis hus, Gateway of India och de färggranna fiskebåtarna i Colabas hamn.


Gateway of India, Mumbai



Colaba Port, Mumbai


För övrigt var moped i Mumbai ännu galnare än man kunnat föreställa sig. Total kaos!
Man undrar om de ens har några trafikregler i det här landet.

Efter den hårda introduktionen av landet kände jag att jag längtade tillbaks till stranden, så iväg söderut mot Goa!
Tågen i Indien för visserligen tankarna till fängelsecellerna i Alcatraz i San Francisco, men måste säga att jag tyckte det var riktigt trevligt!

Åkte iallafall till Colva Beach och sen blev det inte mycket produktivitet inte!
Förutom att jag hakade på till ett stort beachparty en kväll var det bara lata dagar.


Dagtid är Goa's stränder minst sagt välbesökta.


Dagarna gick mest åt att fly folkmassorna på stranden genom att äta på tok för mycket indisk mat.
På kvällarna skingrades dock folket och varje solnedgång spenderades antingen direkt nedanför hotellet (som låg en bit från huvudstråken), eller på en av strandbarerna.



ca 30 meter nedanför hotellet jag bodde på. Colva Beach, Goa.



Gin/Tonic utan lime och mineralvatten istället för tonic. På en strandbar - Colva Beach, Goa.


Utan större aning om vart jag var på väg någonstans satte jag mig, efter min lilla siesta, på ännu ett nattåg söderut mot Kochi.
Den här gången dokumenterade jag en del av resan också!
Vet ju hur mycket fader min tycker om såna här åka-fordon-videos, så här får du! Mycket nöje!




Kochi visade sig vara en riktigt mysig liten stad. Då det är en gammal holländsk koloni (och arkitekturen därefter) känns det visserligen mer som en europeisk by snarare än en indisk, men mysig ändock!



Kryddhandlar-distriktet av Kochi. Gratis saffran-té!



Kyrka från kolonial-tiden. Kochi.



I sin vanliga ordning ett gäng kor mitt i staden. Kochi.



Kinesiska fiskenät, Kochi.


Just det, jag gick på föreställning en dag också!
Mycket har mina ögon skådat, men detta måste vara det nördigaste jag har sett.
Vad jag pratar om är en traditionell indisk teateruppvisning vid namn Kathakali.
Vad det går ut på är att aktörerna enbart med hjälp av handrörelser och (sjukligt överdrivna) ansiktsuttryck berättar en historia.
Handrörelserna består av ett påhittat alfabet på ett tjugotal tecken och ansiktsuttrycken förmedlar känslorna i situationen.
Allt detta till tabla-trummor och en klassisk indisk sång.
Givetvis, som alltid med indisk kultur, berättar vårt aktörpar en episk romantisk historia.



Kathakali-föreställning i Kochi.


Med den föreställningen ansåg jag mig vara klar med Kochi och drog vidare till Alleppey/Alappuzha, även kallat "Östvärldens Venedig".
Nog för att det låter väldigt glamoröst, men staden i sig är precis lika skitig och oglammig som alla andra, kanalerna är täckta med ett grönt slem och sopor och likaså staden.
Bor billigt gör jag iallafall, 20 svenska kronor för ett dubbelrum med eget badrum och gratis internet!


Vid en av kanalerna i Alleppey.



Hittade en polare som något otippat stod och hängde vid strandkanten.


Vad som lockar med staden är dock varken dromedarer eller billiga hotell utan södra Indiens största turistattraktion - Kerala Backwaters, som utgår från bl.a Alleppey.
Detta är alltså ett stort system av små och stora kanaler som ringlar sig genom landskapet med sina små mysiga byar.
Den stora attraktionen är de vackra husbåtarna, vilket är ombyggda risfrakt-fartyg, men då detta har blivit övexploaterat av turister (bara i Alleppey finns ca 900 husbåtar), fick jag tipset att ta en kanot-tur istället och fly de långa tåg av husbåtar till småkanalerna de inte kan åka på.

Snubben som äger stället jag bor organiserade så hans vän (som bor en en liten by längs floden) tog mig runt på hans kanot och bjöd även in mig till hans familj på middag. Riktigt bra dag, intressant att se byfolket som livnär sig på floden (det finns heller inga vägar till någon av byarna) och den vackra (och tysta) natur som omfamnar dem.


Kanoten för dagen.



Del av familjen och en av husbåtarna i bakgrunden.



En liten del av kanotturen genom flod-byerna.


Imorgon ska jag träffa Anne-Lyse (som jag träffade i Stavanger), i Kochi, sen bär det iväg mot norra Indien och så småningom Nepal.
Hade gärna gått in mer detaljerat på allt som hänt det senaste, men det orkar jag inte för tillfället.
Klockan är i skrivande stund 03.15 och jag har skrivit allt snabbt för att passa på medan internetuppkoppling finns.

Mycket nöje!

Fredrik