Salkantay - Inkaleden och Machu Picchu
2010-09-15 - 01:29:38
Da var den otroliga vandringen avklarad! 5 dagars vandring och over 100 kilometer bland berg o dal. Det var sjukt vackert och alldeles galet underbart jobbigt, allt pa samma gang. Mina ben ar fortfarande svullna och jag skojar inte nar jag sager att jag har 200 myggbett, kanske mer (bilder kommer) Fredrik har sina pa armarna och mina ben ar prickigare an pippis hast.
Forsta dagen akte vi en buss till Mollepata (2900m over havet) dar vi startade var vandring. Var grupp bestod av ett gang trevliga manniskor fran bland annat England, Frankrike, Belgien, Kanada och Ryssland, och vi hade mycket trevligt tillsammans. Vi vandrade hela dagen och det var sjukt varmt, jag hade hort att det kunde bli -10 till -15 grader pa natten sa jag var inte beradd pa +30 grader i solen. Forsta natten blev bara -4 grader kallt men jag fros anda. Nu ca 3900m over havet.
Vandring mot snotackta berget Salkantay
Andra dagen gick vi upp kl 05.00 for att ata frukost och forsatta var vandring. Denna dagen var den klart jobbigaste och vi tog oss nastan 1000m uppat och det var riktigt brant och man tappade andan direkt. Det kandes som om man sprang och man fick tokandas precis hela tiden. Pa eftermiddagen var vi uppe pa den hogsta punkten pa var vandring, 4600m och alldeles bredvid det 6264m hoga Salkantay. Maktig vy och inte allt for kallt heller, omgiven av sno och man svettas..
Salkantay2010ganget!
Dag tre sa var klimatet helt annorlunda, mycket mer tropiskt och pa vissa stallen rena djungeln. Vi vandrade halva dagen och det vat inte alls lika jobbigt som de tva forsta dagarna. Dagens mal var den lilla staden Santa Teresa dar vi tillbringade var sista natt i talt. Val framme i staden traffade vi ett antal andra grupper som ocksa hade sitt lager dar och det blev en riktig lagereldsfest och var guide Carlos bjod frenetiskt pa den starkaste Cuba Libre jag druckit, mer rom an cola och Vladimir dansade sa konstigt att Napoleon Dynamite hade rynkat pa ogonbrynen. Kvallen slutade runt kl fyra pa morgonen for mig, sa jag hann fa ca 3h somn innan det var dags for nasta dagsmarsch.
Var guide Carlos -Jesus Christ!, -Ajajaj!, -MAXimum!
Den fjarde dagen var riktigt jobbig, och mina 3h somn var inte tillrackligt. Vi lamnade campet och vandrade ca en timme innan vi skulle ta oss over en flod via en handdriven linbana och var grupp hade nan dag innan fatt tillokning, sa vi var nastan 20 personer som skulle over. Det tog sin lilla stund. Dagens mal var att forst ta sig till Hydroelectric for lunch och sedan vidare till Aguas Calientes, den lilla staden nedanfor Machu Picchu. Vi spenderade natten pa ett hostel och somnade vid 9-10 tiden, da vi skulle upp kl 02.30 for att vara sakra pa att fa vara en av de 400 som far klattra upp pa berget bredvid Machu Picchu, Waynapicchu. Sjukt turistig stad och allt var dyrt o smatrakigt. Tror inte staden skulle finnas om det inte vore for turisterna..
Min dubbelgangare (engligt Vernon Shimwell, England) lunchstallet i Hydroelectric
Notera ocksa den enda filterkaffemaskinen jag sett i hela peru!
Sista dagen, Antligen! Upp kl 02.30 och borja vandra kl 03.00, utan frukost, (tack Carlos) till inslappet till Machu Picchu. Grindarna oppnades kl 04.40 och det var tavling upp till toppen. 40 minuters sprangmarsch uppfor 2000 branta trappor i morkret till Machu Picchu. Nar vi val kom upp sa mots vi av tva stycken torra, valkladda, respektabla personer som fragar oss: -Did you walk from town?! De hade tillbringat natten pa hotellet som ligger uppe pa berget, 10m ifran ingangen till Machu Picchu och som kostar $800 per natt. Det gick aven en buss upp och vi traffade flera som hade tagit bussen upp och som var bland de 400 forsta och saledes ocksa fick klattra Wayna Picchu. Carlos hade overdrivit lite (han tog bussen upp)
Dagen spenderades uppe pa Machu Picchu och det var helt fantastiskt, klart vart all moda och slit. Vagen ner tillbaka till staden var det jobbigaste och skonaste pa samma gang. 5 dagars ont i fotterna men vetskapen om att en riktig vila inte var langt borta. Avskedsmiddag pa kvallen med gruppen och sedan tag till Ollantaytambo och darifran buss tillbaka till Cusco. Hemma strax efter midnatt.
Det var mycket jobbigare an vad jag hade vantat mig och nu 2 dagar efterat ar jag fortfarande lite mor i benen men det var helt klart vart det. Gryning och soluppgang over Machu Picchu ar svarslaget, lamapose likasa!
//Simon
Forsta dagen akte vi en buss till Mollepata (2900m over havet) dar vi startade var vandring. Var grupp bestod av ett gang trevliga manniskor fran bland annat England, Frankrike, Belgien, Kanada och Ryssland, och vi hade mycket trevligt tillsammans. Vi vandrade hela dagen och det var sjukt varmt, jag hade hort att det kunde bli -10 till -15 grader pa natten sa jag var inte beradd pa +30 grader i solen. Forsta natten blev bara -4 grader kallt men jag fros anda. Nu ca 3900m over havet.
Vandring mot snotackta berget Salkantay
Andra dagen gick vi upp kl 05.00 for att ata frukost och forsatta var vandring. Denna dagen var den klart jobbigaste och vi tog oss nastan 1000m uppat och det var riktigt brant och man tappade andan direkt. Det kandes som om man sprang och man fick tokandas precis hela tiden. Pa eftermiddagen var vi uppe pa den hogsta punkten pa var vandring, 4600m och alldeles bredvid det 6264m hoga Salkantay. Maktig vy och inte allt for kallt heller, omgiven av sno och man svettas..
Salkantay2010ganget!
Dag tre sa var klimatet helt annorlunda, mycket mer tropiskt och pa vissa stallen rena djungeln. Vi vandrade halva dagen och det vat inte alls lika jobbigt som de tva forsta dagarna. Dagens mal var den lilla staden Santa Teresa dar vi tillbringade var sista natt i talt. Val framme i staden traffade vi ett antal andra grupper som ocksa hade sitt lager dar och det blev en riktig lagereldsfest och var guide Carlos bjod frenetiskt pa den starkaste Cuba Libre jag druckit, mer rom an cola och Vladimir dansade sa konstigt att Napoleon Dynamite hade rynkat pa ogonbrynen. Kvallen slutade runt kl fyra pa morgonen for mig, sa jag hann fa ca 3h somn innan det var dags for nasta dagsmarsch.
Var guide Carlos -Jesus Christ!, -Ajajaj!, -MAXimum!
Den fjarde dagen var riktigt jobbig, och mina 3h somn var inte tillrackligt. Vi lamnade campet och vandrade ca en timme innan vi skulle ta oss over en flod via en handdriven linbana och var grupp hade nan dag innan fatt tillokning, sa vi var nastan 20 personer som skulle over. Det tog sin lilla stund. Dagens mal var att forst ta sig till Hydroelectric for lunch och sedan vidare till Aguas Calientes, den lilla staden nedanfor Machu Picchu. Vi spenderade natten pa ett hostel och somnade vid 9-10 tiden, da vi skulle upp kl 02.30 for att vara sakra pa att fa vara en av de 400 som far klattra upp pa berget bredvid Machu Picchu, Waynapicchu. Sjukt turistig stad och allt var dyrt o smatrakigt. Tror inte staden skulle finnas om det inte vore for turisterna..
Min dubbelgangare (engligt Vernon Shimwell, England) lunchstallet i Hydroelectric
Notera ocksa den enda filterkaffemaskinen jag sett i hela peru!
Sista dagen, Antligen! Upp kl 02.30 och borja vandra kl 03.00, utan frukost, (tack Carlos) till inslappet till Machu Picchu. Grindarna oppnades kl 04.40 och det var tavling upp till toppen. 40 minuters sprangmarsch uppfor 2000 branta trappor i morkret till Machu Picchu. Nar vi val kom upp sa mots vi av tva stycken torra, valkladda, respektabla personer som fragar oss: -Did you walk from town?! De hade tillbringat natten pa hotellet som ligger uppe pa berget, 10m ifran ingangen till Machu Picchu och som kostar $800 per natt. Det gick aven en buss upp och vi traffade flera som hade tagit bussen upp och som var bland de 400 forsta och saledes ocksa fick klattra Wayna Picchu. Carlos hade overdrivit lite (han tog bussen upp)
Dagen spenderades uppe pa Machu Picchu och det var helt fantastiskt, klart vart all moda och slit. Vagen ner tillbaka till staden var det jobbigaste och skonaste pa samma gang. 5 dagars ont i fotterna men vetskapen om att en riktig vila inte var langt borta. Avskedsmiddag pa kvallen med gruppen och sedan tag till Ollantaytambo och darifran buss tillbaka till Cusco. Hemma strax efter midnatt.
Det var mycket jobbigare an vad jag hade vantat mig och nu 2 dagar efterat ar jag fortfarande lite mor i benen men det var helt klart vart det. Gryning och soluppgang over Machu Picchu ar svarslaget, lamapose likasa!
//Simon
Postat av: Lars-Erik
Fantastiskt vilka bilder o upplevelser ni förmedlar hem till oss lite oroliga anhöriga. Här allt som vanligt förutom valdebatten har skruvats upp sista veckan. Sköt om er!!!
Postat av: Emma the almighty!
Jepp, lamapose kan jag förstå är svårslaget! Det slår t om soluppgång över Taipei 101... :P
